söndag 31 maj 2015

#Skolvåren presenterar: Susanne Jönsson

Vår nästa #skolvårare att hänga med i Almedalen är:
Susanne Jönsson
Susanne Jönsson
Passionerad mattelärare på lågstadiet. Tror på tillsammans, förändring och den enskilda människans möjlighet att påverka inte bara sitt eget liv utan mångas liv. Möten berikar och förändrar, utvecklar och vidgar vyer. Undervisar på en skola i miljonprogramsområde där utmaningarna är många för både lärare och elever. Det är ett aktivt val eftersom jag tror att utbildning verkligen kan förändra värden – från individen och utåt.  
Susanne hittar ni på twitter: @ses1459

lördag 30 maj 2015

#skolvåren goes Almedalen! Häng med!


Nu är vi taggade för tredje året i Almedalen!

Planer smids och humöret är på topp!

Under de närmsta dagarna kommer vi presentera vilka av oss som ni kommer att träffa i år.

Vi startar med:

Ingela

Ingela Netz

Rektor på nystartade Igelsta grundskola i Södertälje. Driver ett passionerat och prövande skolutvecklingsarbete för att skapa en global, verbal och digital skola med ämnesintegration och aktionsprojekt där lärare och elever tillsammans skapar framtiden. Bloggar och twittrar och deltar aktivt i skoldebatten, något som bl a lett till en finalnominering som “årets innovativa skolledare 2014”, samt en plats i panelen i radio-poden "Skolsnack"


torsdag 28 maj 2015

Surfa in på klassbloggen! #blogg100 78/100

Har ägnat kvällen till att uppdater klassbloggen med filmer, foton och text där jag dokumenterat veckans elevens val kallat "Kemisst-javisst!"




Välkomna in:

Klicka HÄR

(bered er på 6 inlägg) :)

//En glad och inspirerad Ninna

söndag 24 maj 2015

Sista mattelyftet för läråret! #blogg100 77/100

Så häftigt det är med lärande! Att lära sig nya saker är en ynnest, att lära sig tillsammans med kollegor – det är oslagbart!

Att ha fått ägna sig åt kollegialt lärande under ett helt lärår gör skillnad på riktigt – inte bara inom det ämne vi har förkovrat oss i, utan på hela undervisningssituationen, med planering, genomförande och eftertanke.

Det är en spännande ekvation att få in i det dagliga arbetet framgent, då 15 minuter är vad varje lärare har till för- och efterarbete/lektion, enligt Lärarförbundets uträkning. Men men….

Vad dessa tillfällen har genererat är en djupare förståelse i läroplanens alla rum, skrymslen och vrår, ackompanjerat med metoder, förmågor och synliggörande av elevernas lärande, både från mig och från eleverna själva.
Att få syn på sitt eget lärande – har varit en av de största vinsterna för mig när jag analyserar vad som hänt hos mina elever. Att använda oss av TPS, Think – Pair – Share har fått så många ringar på vattnet. Att först tänka själv, sedan prata i paret och lyssna på den andra för att sedan bestämma hur man löser uppgiften och slutligen delar med sig till alla är en metod där många kunskaper och förmågor synliggörs.

Att kunna föra och följa resonemang, pröva och ompröva – hur gjorde de andra paren? Kan jag lära mig av det? Kan jag ta med deras fiffiga tips redan till nästa uppgift, eller ändå nästa? Ja!!!! Jag lyckades!!!

Att få möjlighet att under ett och samma tillfälle få känslan av att kunna flytta fram min egen kunskap/färdighet ett snäpp längre fram mot självständighet och känslan av att kunna, förstå och lyckas har jag sett många gånger under detta år! Paniken över att inte förstå är som bortblåst….jag kommer att förstå, längre fram kommer jag klara detta själv!

Höga förväntningar på barnen där tron på att barnet kommer att lyckas, hjälpa till i samspel med klasskamraterna att vidga tankesfären hos sig själv och andra, är oslagbart!

Mitt eget lärande i att låta uppgifter ta tid, att istället för att leta extrauppgifter anpassa uppgifterna så att de blir just vad de ska vara – problemuppgifter, inte rutinuppgifter har medfört ett större lugn både från mig själv men även bland de högpresterande elever som behövt allt större utmaningar – att låta dem få skapa egna liknande problem och testa sina gränser för matematikens vindlande korridorer i hjärnkontoret, har varit en utmaning och en lust- och meningsfull uppgift.

Att visualisera, tydliggöra texten – använda ”spågumman” till att riktigt läsa och förstå texterna i uppgiften är något som öppnat upp dörrar i tänket för de elever som har behovet av att göra det abstrakta konkret och därmed har lotsningen kunnat ge vika för stöttningen till att klara av uppgifter som tidigare varit nästintill omöjliga att klura ut, på sin egen plats, i det tysta klassrummet.

Genom språket har vi fått syn på de förmågor och begrepp som behövts utvecklas, genom språket lär vi oss att komma allt längre fram tillsammans och skapar en tryggare, stadigare och framförallt säkrare plattform att ta sig an den fortsatta matematiken från nu och till framtiden.


Tack för detta år av fantastiskt nätverkande och möjligheten att få utvecklas tillsammans med er!
 Sara N, Fredrik, Astrid, Emma, Magdalena, Maria och Sara!

Uppladdning inför #afkAlmedalen15 #blogg100 76/100


Ni får se den först....här är min presentation inför Almedalsveckan!

lördag 23 maj 2015

Så här roligt kan vi ju inte ha hela tiden! Varför då? #blogg100 75/100

Reflekterar i stugan över veckan som gick. En vecka som har krävt mycken planering, letande och fixande inför fyra dagars elevens val. På vår skola samlar vi en del av ramtimplantiden avsatt för elevens val och gör två temaveckor varje lärår, en på hösten och en på våren.

Vi är alla väldigt glada för detta då det blir några av hela årets höjdpunkter tillsammans.
Vi har även jobbat länge med EMU eller Målpass, (Egen MålUppfyllelse) ca 60 minuter/vecka från år 2-3 där varje barn jobbar med endera fördjupningar eller förstärkningar i olika ämnen kontinuerligt under året. Dessa målpass är en direkt effekt på elevens individuella utvecklingsplan som skrivs tillsammans med elev och vårdnadshavare i början av varje termin, för att möjliggöra ett formativt arbets- och förhållningssätt och ge tid och resurs åt var och en.

Vi, tillsammans med eleverna är väldigt nöjda över upplägget och borta är tiden då vi vid nästkommande utvecklingssamtal satt och tittade på viktiga uppsatta mål, som inte har övats på...för att man konstigt nog, förväntade att barnen skulle träna på detta själva...någon annan gång...(jag vet att jag hårddrar nu...men ett danskt uttryck lyder: "överdriften främjar förståelsen").

Det möjliggör  att de elever som vill fördjupa sig och kunna planera sin undervisning mycket tidigare i åldrarna än vad vi kände att vi kunde ge dem tidigare. Dessa barn är även de som känner större delaktighet i sitt arbete. En win-winsituation. Även de barn som behöver befästa grunder får en kontinuerlig träning över tid.

Åter till temaveckorna...
Det är häftigt att vi har elevens val samtidigt på hela skolan då det möjliggör skifte i rasttider, lokalbyten och annan logistik. Samtalen ute på rasterna mellan oss pedagoger har bara varit till det positiva, vi strålar och berättar lyckligt om vinster, förmågor, och mål som uppnåtts för olika elever. Och vi alla säger....åh, så här borde det ju alltid vara i skolan. Och visst, lärande borde alltid kännas lustfyllt! Vi pedagoger som planerar extra trevliga arbetspass utifrån elevernas val. Vi använder mycket tid, ställer fram och handlar in ingredienser av olika slag. Kunskapskraven tydliggörs, vi återkopplar under arbetets gång och blickar framåt...en redovisning, utvärdering eller annat som ligger i närliggande framtid.

Plötsligt blir undervisningen precis som vi vid samtliga utvärderingsdagar värderar som god undervisning: lustfylld, viktig på riktigt, i längre projektform, fördjupande...etc.......så frågan är....kan vi alltid ha det så här roligt?

Ja, jag tycker verkligen att framtidens vuxna, världsförbättrare borde få känna lustfyllt lärande, delaktighet, vara med och forma undervisningen utifrån intressen och få möjlighet till fördjupat lärande utifrån en palett av olika arbetssätt som tränar alla förmågor som löper som en vacker silvertråd genom hela läroplanen.

Detta borde dock kunna göras i andra situationer under de övriga veckor från läråret, måhända inte i samma utsträckning då varje lärare enligt Lärarförbundets utfrågning kom fram till hade totalt 15 minuter för varje enskild lektion där då både anpassningar och särskilt stöd ska ingå (en ofattbar utopi att göra god undervisning för var och en!!!)...men jag ger mig inte! 

Möjlighet till att känna stråk av detta likt silvertråden i läroplanen, genom åren i skolan som sätter avtryck i var och en, att lärande är roligt...då tror jag att våra resultat i PISA och alla andra, för dagen allenarådande, utvärderingsverktyg får en helt annan betydelse och vi får till slut EN SKOLA FÖR VAR OCH EN!


torsdag 21 maj 2015

Magiska stunder – ger själen en känsla av HOPP – skolhopp! #blogg100 74/100

Mina fantastiska superhjältar!

Det jag kan berätta om idag är det fantastiskt fina samtal vi hade i klassen igår efter dagens Grej of the day, som handlade om Måns Zelmerlöv. Han som på lördag tävlar i Eurovision Song Contest med låten Heros.
Vi pratade om vad låten handlar om och då den handlar om känslan av att ha blivit mobbad och hur det påverkar oss genom livet. Det var inte många som visste att Måns varit mobbad under sin skoltid och det känns fint att kunna visa på att det finns så många människor som går runt med en känsla av otillräcklighet och har ”inre demoner” som etsats fast i själen pga att andra tagit makten över hur de ska känna sig, att även de som vi tror är ska vara lyckliga, kan ha varit med om detta otäcka.
Klicka på länken här ovan och läs på vår klassblogg!
Välkommen!

tisdag 19 maj 2015

En fantastisk mattedag! #blogg100 72/100

Hurra!!! Ropade flera av mina elever idag när jag efter dagens "Grej of the day" berättade om vad dagen skulle innehålla. Först matte, sen matte igen och efter det matte och sedan slutar vi med ett pass matte!

Det bästa med hela dagen var att alla var riktigt glada och visade båda tummar upp när vi utvärderade dagen. I stort sett alla har under dagen sagt. Aha!!! Är det så man gör! Och...Nu...nu tror jag jag fattar...yes! En av mina elever sa att han nog inte skulle kunna somna för att han fastnat i ett riktigt klurigt uppdrag i Kängurumatten från NCM....och han var tvungen att komma på vad det blev=)

Vi lade upp dagen i olika 20 minutersstationer och de olika stationerna var:




Färdighetsträna algoritmer i addition och subtraktion med progression
Talföljder med progression
Bygga med klossar utifrån kluriga ritningar och sedan rita av dem från olika håll.
Mattematchen.se (färdighetsträning online)
samt att några började jobba med att skapa egna räknehändelser utifrån en spännande sjörövarbild.

Det kändes oerhört skönt att avsluta dagen med kompismassage....och döm om min förvåning när ett stort gäng pojkar och flickor, efter att ha jobbat fram till kl 14.10 med matte, undrade om de fick spela mattespel på fritids....och det är klart att de fick!!!




Tror det är trötta men nöjda elever som somnar sött i sina sängar ikväll. 

Jag känner mig mycket nöjd och stolt fröken till världens bästa tvåor!

söndag 17 maj 2015

Framtidens vuxna, det blir bra det! #blogg100 70/100

Det finns så himla mycket att skriva om...det är det som gör det hela så svårt. Tankarna far och nu såhär efter 69 inlägg på lika lång tid så känns det som om inläggen går in i varandra...men skam den som ger sig!

Jag har märkt att det jag ville med denna bloggutmaning var att reflektera mer över mitt yrke och vad det genererar och det har jag verkligen kunnat göra...det är så skönt när alla 1000 tankar som far i 160 liksom lugnar sig och den 8-filiga motorvägen blir mer två-filig..lugnet liksom lägger sig...

Det här läråret har jag liksom andra haft några olika mål i sikte, här kommer jag behandla följande:


"Arbeta aktivt med de övergripande förmågorna som genomsyrar läroplanen


Saker och ting händer...det är inget linjärt arbete man har 
som lärare till 27 st underbara elever med alla sina egna behov och utmaningar...

Men jag vill försöka reflektera lite utifrån 
detta mål, var är jag? Vart ska jag? 

"Arbeta aktivt med de övergripande förmågorna som genomsyrar läroplanen"

Vi är många som är med i facebookgruppen "The big five" som uppstod 
efter Göran Svanelids artikel i 
http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2011/11/08/lagg-krutet-pa-big-5
Pedagogiska magasinet 2011-11-08

och som snabbt växte och blev en av de största grupperna av och med skolintresserade människor som äntligen fick draghjälp i att tränga allt djupare in i den "nya" läroplanen Lgr11.

När det Centrala Innehållet presenterades i och med Lgr11´s implementering fick många känslan av att det var så oerhört många punkter som skulle vara med i undervisningen, så att det kändes som om det skulle bli oerhört snuttefierat för eleverna. Vi som varit med på Lgr80´s tid kommer ihåg att det var lite av ett avcheckningsmaterial och mycket specifierat vad man skulle undervisa om. Men var det så mycket snack om vad eleverna skulle ha med sig för kunskaper? Självklart, hos många lärare...men var det riktigt alla? Och hur har Lgr11 tagits emot? Är alla lärarna per automatik väl grundade i den inte längre så nya läroplanen...hur ser det ut?

Det är mycket i skolan som har blivit till det bättre och jag tror verkligen att eleverna lär sig oerhört mycket på vägen...man lär sig ju inte bara i skolan....eller hur=).
Många är vi pedagoger som har ett stort pratbehov när vi träffar andra pedagoger då vårt jobb inte längre är ett ensam jobb, utan måste utvecklas genom samspel med andra. Inte bara på den egna arbetsplatsen utan i andra konstellationer, nya för några, mer vanliga för andra.

Här tänker jag på det utvidgade kollegiet som finns att vara en del av på exempelvis facebook och twitter, i bloggar och exempelvis #PedagogiskaPubar, #TeachMeet och #Edcamps.
Infallsvinklar behöver vi alla ta del av, för att få syn på vårt eget lärande. De som tror att det räcker med att ha en lärarutbildning och en lärarlegitimation för att klara detta yrke resten av sitt arbetsförlagda liv, blir nog inte långlivade i yrket. Vi behöver ändra på "någonannanismen" till "tillsammanismen". Kollegiet - det är VI, alla tillsammans! 

Vilken skatt det finns att ösa ur! Och framförallt, vilka härliga tips, konkreta och inspirerande det finns att göra till sina egna så det passar de barn som finns i just mitt klassrum på min enhet.

Att göra ett djupgående arbete från scratch är ett arbete jag tror att ingen av oss klarar själva, men vi är lärande människor som aldrig får sluta vara nyfikna på nya influenser och "nymodigheter".

Genom det utvidgade kollegiet via sociala medier, samtal med mitt härliga gäng av kollegor på den egna arbetsplatsen samt diverse olika facebookgrupper har jag utvecklat mitt sätt att se på lärande och även hur läroplanen hänger ihop. Det är inte ett snuttifierande vi ska hålla på med, 40 minuter historia, 30 minuter engelska, 80 minuter idrott, 220 min matte...utan det är en helhet! Vårt uppdrag blir att skapa helheten för eleverna. Så viktigt det är att våra elever att omfamna kunskapen från olika håll och skapa meningsfulla och viktiga uppgifter.

De fem övergripande förmågorna som genomsyrar läroplanen är:

Analysförmågan
Begreppsförmågan
Förmågan att hantera information
Kommunikativa förmågan
Metakognitivaförmågan

och det finns lärare som säger att de alltid har undervisat så....och det stämmer nog...men HUR medvetet och strukturerat har jag själv gjort det? På vilket sätt behöver jag organisera mitt undervisande  och vilka uppgifter använder jag för att utveckla dessa 5 förmågor hos var och en i mitt klassrum?
Det är inte helt lätt och inget man gör på en handvändning.

Planeringen för varje nytt arbetsområde ser helt annorlunda ut och nya fokusområden kommer upp på agendan. Vi jobbar mer tillsammans (inte grupparbeten) utan samtalar och analyserar, hittar liknelser och ser vad som skiljer olika delar åt. Vi fokuserar på olika språkmål och bygger upp en bank av begrepp som vi använder många tillfallen att befästa. 
Jag har via en vän, Ulrica Elisson Grane, hämtat hela "kunskapsväggen" och plockar ner de områden vi arbetar med just nu, och använder ibland början och slutet av arbetspassen till att hålla styrfokus på vad det är vi tränat på och vad vi siktar på att kunna.
Kunskapsväggen är varje ämnes centrala innehåll, kunskapskrav och förmågor...Detta håller fokus på vad och hur vi ska lära.

För att kunna träna på alla dessa förmågor krävs ett tillåtande klassrumsklimat, det didaktiska kontraktet behöver vara tydligt och fokus är inte att det finns ett rätt svar. Det ska däremot finnas flera svar, olika utifrån vilken synvinkel man har. Barnen tränar på att resonera om vilket svar som passar bäst, vi får träning i att pröva och ompröva, avgöra om det är rimligt, värdera vårt svar osv. De redogör och samtalar och använder olika begrepp och jag bara häpnar över vilka fantastiska förmågor barn har. 

Det är en ynnest att få jobba med vår framtid! Jag blir inte orolig för att kunskapsbanken minskar...vi får det vi tränar...oslagbara individer som interagerar med olika människor.




Mina bedömarglasögon med fokus på HELA människan! #blogg100 72/100

Skriftliga omdömen

Dagen innan heldag omdömesskrivning med kollegor...för vilken gång i ordningen har jag knappt ngn aning om..egentligen borde detta jobb vara rutinuppgift för oss, men blir det någonsin en rutin att bedöma elevers förmågor inom varje del av varje ämne?
Vår strävan efter mätbara synliga resultat för att kunna bocka av om den kunskap vi förmedlat har landat där vi förväntat, är stark. Men är det möjligt att ge en totalt rättvis bild vid detta tillfälle?

Varje gång jag är i denna situation känner jag  otillräcklighet. En känsla av att om jag hade gjort på ett annat sätt hade jag haft en bättre chans att göra de optimala omdömena, om jag hade haft varje enskild lektion bedömd utifrån varenda av de 27 individernas framsteg.
 
Kunskap sker inte linjärt, även om vi haft matrishysteri ett antal år i skolvärlden, vilka förstås har fyllt sitt syfte-att bryta ner kunskapskraven för att se en progression i undervisning och förmågeutveckling. De har även varit en bra grund i planeringen av arbetsområden men täcker inte allt som sker i det finmaskiga nät av kunskapsdanande.

Genom att kunna läroplanen och grunda sin kunskapssyn och planering utifrån densamma är halva jobbet redan gjort! Det är ett cirkulärt förhållande som går som en spiral, av finaste silvertråd genom allt vi gör i skolan. 


Imorgon tar jag på mig mina bedömarglasögon, skapar helheter och möjligheter för elevernas bästa, lägger framtidsplaner för nästa lärår med fokus på utveckling av HELA människan.

lördag 16 maj 2015

Tillsammans blir vi bättre! Planer smids....#blogg100 71/100

Tillsammanismen...vi gör tillsammans, samarbete för högre måluppfyllelse...

Nu börjar mina små grå snurra igång efter att ha kollat Twitter och läst vänners skolbloggar!
Flera av mina vänner som jag pratar ett neverending samtal om skola med finns på en plats någonannanstans i landet, Leksand, Ale, Helsingborg och Ängelholm för att nämna några! Det fantastiska utvidgade kollegiet!

Jag har världens möjlighet att ha ett grymt arbetslag med dessa lärare m h a tekniken! (Här bör tilläggas att jag redan har ett helgrymt arbetslag på min skola, som jag inte skulle vilja vara utan en sekund!!!) Med dagens teknik finns det massor av möjligheter till ett allt större arbetslag.

Vilka möjligheter det skapar!
Tillåter mig att drömma en stund...

Förra året samarbetade jag tillsammans med Lottis Isaksson, då boende i Riyadh, Saudiarabien. Vi planerade tillsammans, genomförde i varsin klass och hjälptes åt med reflektion och kamratbedömning eleverna emellan. Då krävdes det att vi använde oss av digitala verktyg! Det som hände då var att det blev "viktigt på riktigt". Förstaklassare brukar vara pigga på det mesta i skolan...allt är ju liksom nytt, men oj vilket engagemang det blev och så oerhört viktiga deras arbeten blev, det var ju andra barn som dels skulle lära sig av oss och vi fick en massa kunskap av dem.
De fem förmågorna genomsyrade arbetet och heliga var de tillfällen som vi kopplade upp oss mot Skype och hamnade i svenska skolan i Riyadh! 

Där någonstans tror jag att intresset för att jämföra och resonera började gro! Barn som från början inte riktigt kände att just läsa och skriva var det roligaste göromålet i skolan, kunde nu berätta om vilka djur hen hade sett när just hen var i Saudiarabien, och hur 50 graders värme kändes. Entusiasmen smittade!

Vår klass gjorde dramatiseringar om hur djur anpassade sig till vintern i Sverige och barnen i Saudiarabien, som då gick i tvåan, gjorde faktatexter om hur djur i deras närområde anpassats till klimatet där. Vi gjorde kamratbedömning på deras texter och resultatet fick vi sedan se i Puppet Pals-filmer där deras nu förbättrade text lästes upp/talades in till filmer.

Fantastiskt var nu för några veckor sedan, när barnen och jag planerade upp vårt kroppen-tema, i början oerhört traditionella önskemål..."du kan berätta och visa bilder, sen kan vi skriva texter och lägga upp på bloggen"....osv. 
Efter en stund var det som om att det plingade till och ut kom..."Nä nu vet jag! Vi gör faktatexter och publicerar på Wikimini, och sen kan vi väl göra egna filmer precis som kompisarna i Saudiarabien gjorde till oss!"

Japp...så får det bli! Vi får helt enkelt göra så och se om det är starten till något nytt och härligt samarbete...kanske en gemensam blogg med andra klasser där vi ger varandra uppdrag och delar med oss av våra kunskaper...

Det är bara tiden som begränsar, vi har det andra-barnen, engagemanget och en outsinlig önskan att skapa lärande, meningsfulla aktiviteter med gruppen och därigenom individerna i fokus!

torsdag 14 maj 2015

WOW!!! Fantastiska samtal med 8-9åringar om Rosa Parks, Uluru och Burj Khalifa #blogg100 69/100

Idag, ännu ett inlägg från klassbloggen...denna gång om de fantastiska samtalen med eleverna, om att analysera olika händelser och skeenden genom historien, jämföra sten och sandarter...kommunicera med begrepp såsom apartheid, aboriginer, samer, indianer och maorer, ...kom in och besök oss
vet ja´!

Ugglornas näste

onsdag 13 maj 2015

tisdag 12 maj 2015

Tiden innan examen...otrygg för några...#blogg100 67/100

Dagarna går och plötsligt inser jag att två dagar är överhoppade i min reflektionsserie #blogg100. Ingen katastrof, bara vanlig brist på tid och att ha prioriterat annat. Bra, egentligen=)...Almedalsveckan börjar få en alltmer tydligare form...bara en sån sak=)

Ganska nyss hemkommen från jobbet sitter jag nu i soffan och hör vår/sommarregnet smattra på taket...är glad att det kom först nu, när vi firat Fritidshemmens dag utomhus i eftermiddag. Vilken kraft det finns i våra fritidshem! Vad roligt att få möjlighet att vara med på denna kalasdag i år igen! Detta år som stöd för elev som annars inte skulle ha följt med, ni vet...det finns barn som inte tycker att det verkar kul att träffa ca 500 andra barn och leka med, det blir för stort, för svårt att greppa och oron slår rot.

Där var den där tryggheten igen, som jag ägnat några inlägg åt. Tryggheten kan ibland vara den grådassiga vardagen när allt liksom bara rullar på...inga karuseller och turneringar, inga hitta nya vänner-dagar, inga "gå och hälsa på andra fritidshem" utan bara vara....i de gamla vanliga lokalerna, med de vanliga lärarna och bara göra vanliga saker...Det kan vara just det som några barn längtar efter.

Jag använder "Prestationsprinsens" fenomenala uttryck - funktionsUPPsättningar, ni vet...varför ska vi kalla det för funktionsNEDsättningar? Vi har alla olika uppsättningar av funktioner...det är inte konstigare än så...och några av oss kan känna att den här tiden som nu drar ihop sig till skolavslutning och dagar som går bort pga klämdagar, utflykter och andra skolgemensamma aktiviteter. Det är oerhört viktigt att planera in back-up planer för de barn som behöver en reträtt, bygga in trygghet i systemet, hjälpa barnet med plan-B, förutse svårigheter och hjälpa barnet över oron.

Jag känner mig lycklig över den vinst barnet fick vara med om idag - att klara något hen inte trodde var möjligt och till och med tycka att det var kul... det är sådana här dagar som fyller mitt hjärta!

Ett upprop till er alla inom skolan och barnomsorgen: Det handlar inte om att curla, de handlar om att göra skolan trygg för VAR OCH EN!

lördag 9 maj 2015

Att uppleva med flera sinnen - går rakt in i hjärtat #blogg100 66/100

Ikväll har jag äntligen tittat på inspelningen av teatern Anne Franks dagbok av Primaskolan i Umeå. Jag är mållös över vilken fantastisk teater, skapad av eleverna själva...musik komponerad av deras eminente musiklärare och spelad live av elever, danser som berör, bildspel och filmer i bakgrunden gjorda av andra elever och jag känner så stor tacksamhet!

Detta är mina egna barns skola, mina egna barn har varit en del i detta konststycke som de har arbetat fram tillsammans med sina lärare under läsåret och jag är fullständigt övertygad om att de har känt, tänkt och processat denna fruktansvärda historia på ett djupare sätt än om de haft vanlig undervisning i traditionell anda.
Att ta sig an denna historia är ett fantastiskt sätt att få våra ungdomar att känna...för den kryper in under skinnet på en, och sammantaget med ljud, bild, dans, teater och musik så lämnar den ingen oberörd.

Att lära sig historien är viktig för varje individ, men frågan är HUR vi lär oss den...VAD lär vi ut? Är Magnus Ladulås fortfarande så viktig för vår förståelse av historien att den går före långt fler viktiga händelser på ett större plan? 
Vad vi människor behöver är inte fakta hit och dit på ett övergripande plan....vi behöver känna, förstå och greppa vidden av mänsklighetens handlande för att en dag verkligen kunna göra skillnad.

Jag är lycklig över Primaskolan i Umeå, som med sådan kompetens och stora tilltro till sina elever i den gängliga och truliga början av tonårsperioden vågar och vill ge barnen en 
upplevelse, som går rakt in i hjärtat och danar solidariska, hjälpande och omsorgsfulla människor. Världen behöver det!

Tack!


onsdag 6 maj 2015

Tokplanerar....inte lång tid kvar på terminen....#blogg100 64/100

Inte mycket reflekterande idag...men desto mer hands-on jobb. Tema kroppen på NO och engelskan...får återkomma med vad vi gör.
Idag började vi med en samarbetsövning i bild, måla i grupper till Våren av Vivaldi. Det ska bli en 3D tavla med fjärilar...bilder kommer när de är klara.

Vi hörs!

tisdag 5 maj 2015

Vuxenledda rastaktiviteter - för en skola för VAR OCH EN! #blogg100 63/100

Världens bästa tips! Alla pedagoger borde se denna serie! Friare kan ingen vara ur.se
Tack Olof Jonsson aka @lekrum för inspirationen.

För er facebookare - surfa in på facebookgruppen: "Rastaktivisterna - rasten som aldrig tar slut" och inspireras!


Vill även slå ett slag för två fantastiska poddar om rastlekar och fritids

Olof Jonsson



Herreguuuud, vilka förebilder! Superhjältar!

Jag har skrivit mer om trygghet i skolan här, här och här.

måndag 4 maj 2015

Underbara #PedagogiskPubUmeå #blogg100 62/100

Herregud vilken kraft det finns i möten, möten där engagerade pedagoger träffas helt otvunget en måndag i början av maj...så här när man inte känner att man egentligen har tid.
Ikväll samlades knapp 15 pedagoger från olika skolor,och delar av stan  för att samtala om "Verktyg för lärande". Flera stycken var nya pedpubbare, men kommer att dyka upp igen....vi hade kunnat fortsätta prata lärande långt längre än till kl 20.00...och vissa av oss hängde kvar till strax före 21...bara för att det gav så mycket energi. Underbart!

Tog lite anteckningar från sista rundan av vad vi har tagit med oss från samtalen ikväll...

Frustration ....
Det handlar ju om att lära för livet
Över förväntan med detta möte
Teach Meet och Pedagogisk pub - vilket bra sätt för att lära av varandra
Vilka verktyg vi än använder så är det förhållningssättet och bemötandet av varje elev som är grejen
Olika verktyg för olika situationer
Det ska vara roligt, för både eleverna och oss
Lärande lärare...
Om vi är motiverade så sprider vi det till våra kollegor
Viktigt på riktigt
Ha kul tillsammans...barn och vuxna
Kul på vägen, helst tillsammans med kollegor - lustfyllt lärande
Kollegialt lärande
Flippade lärare på NN-skolan sprider o fler hakar på
Filma förmågorna....
Hur kan jag använda den här kvällen till min elev med språkstörning
Jättekul med utbytet...kan känna mig ensam, får frågan - varför är du med i grupper på facebook?
Trött på "har du nåt nytt roligt verktyg?" - nej....vad vill du uppnå, rent pedagogiskt?
Ta med digitalt verktyg från början i planeringen för anpassningar och fördjupat lärande.

Massor av bra saker mer diskuterades...jag längtar redan till nästa #PedagogiskPubUmeå måndag den 1/6.
Kommer du då?

söndag 3 maj 2015

Lite av varje...#blogg100 61/100

Mysig långhelg i stugan.
Byxinköp till sonen.
Bad i jacuzzin.
Långläsning...nu har jag ingen bok att läsa....
Massor av planering inför Almedalen och många spännande människor inbjudna. Almedalsguiden fylls på av #skolvårens Walk n' talks...
Nagelfix med dottern och nu lite vila!
Imorgon är det en bra måndag!
Avslutar med #PedagogiskPubUmeå på Invito!

lördag 2 maj 2015

Trygghet…del 3 #blogg100 60/100


På vilka fler sätt kan vi jobba med trygghet i skolan? Värderingsövningar, allehanda videoklipp och program från ur.se (Finns många bra som jag rekommenderar!) Vi jobbar med forumteater, samtal, trivselregler, jobbar med en värdegrundsförmåga veckovis, hemliga kompisar, och vi samtalar, samtalar och samtalar.
Barn är överens om att alla ska få vara med, alla ska känna trygghet i skolan och att de är snälla, i varje situation…och det stämmer dåligt, då vi alla är olika och reagerar olika på olika bemötande. Tänk att den gyllene regeln fortfarande är så svår att efterleva…i teorin är det så lätt, men i samspel blir det svårare.
Hur kan vi få varje människa att vända blicken inåt och reflektera? Hur skapas det utrymmet i dagens stressade samhälle? Handen på hjärtat – hur ofta vänder du blicken inåt och känner efter? Alldeles för sällan, säger jag!
Barn idag är överstimulerade, min kollega som jobbat som förskollärare och fritidspedagog säger att i början av hennes yrkesbana var fokus på att stimulera barnen för att vara komplement till hemmen och det var många aktiviteter igång. Men de senaste åren har det vänt, det krävs att vi jobbar mer med lugn och ro istället. Detta behövs! Jag glömmer aldrig när jag för ett antal år sedan stänger på fritids en dag och en stressad pappa kommer kl 17 och ber sonen att skynda sig, de ska ju vara på Leos Lekland kl halv sex!? Varför…tänkte jag då i mitt stilla sinne. Hur många timmar hade inte sonen interagerat med ca 45 barn….galet!
I många år jobbade jag med att införa stillhet i skolan. Vi startade varje dag med en avslappningsstund, där jag ledde barnen till stillhet genom andningen. Vi hade lugn musik i bakgrunden och vi utmanade varandra att orka slappna av ännu en minut, och det är en utmaning. Trygga barn har oftast inga problem med att blunda en längre stund, men otrygga barn med en kanske osäker plats i gruppen har svårt att slappna av. Ögonen öppnas gång på gång, och händer och fötter har svårt att vara stilla. VI avslutade stunden med att säga ”Jag kan, jag vill, jag är värdefull”.
En dag kunde förutses utifrån längden på stunden i stillhet…och började vi dagen på annorlunda sätt frågade barnen efter det.
Idag har jag inte lika lätt att få in stillhet i klassrummet, dock vet jag att det är nödvändigt. Precis som annan träning tar det tid att nå resultat, och nuvarande klassen mår väldigt bra av stillhet och vill precis som i ettan ha ”njut en minut” ibland. Alltså bara att systematiskt och strukturerat föra in det igen på schemat=)

Så, då var det bestämt!

fredag 1 maj 2015

Att bygga trygga miljöer för alla våra barn #blogg100 59/100

Trygghet

Nåt av det viktigaste för en människas utveckling är trygghet. Att vara trygg möjliggör att kunna vara sitt allra bästa jag. Att vara trygg är en mänsklig rättighet. Att vara trygg betyder att jag kan ta in influenser, kunskap och leva fullt ut.

Hur kan motsvarigheten se ut då?
Att vara otrygg föder oro och misstänksamhet. Att vara otrygg skapar oinbjudna tankar och möjliggör distansering och tvivel. Både för sig själv och för andra.
Att vara otrygg stänger ute nya influenser och möjligheter.

Jag möter många barn varje dag som både är trygga och otrygga. Var och en för sig är helt magiska varelser med godhet rakt igenom. Och ändå...så spelar nivån av otrygghet eller trygghet in när vi befinner oss i grupp.
Det är en oerhörd skillnad på att vara en individ med många kompisar som ställer upp och visar på många sätt att de står på sin sida mot att vara en individ som gång på gång misstänkliggörs och blir anklagad för allt som inte direkt är översvallande positivt.

I skolan buntar vi ihop elever just för att de är födda samma år och bor någorlunda i närheten av varandra (om inte friskola). Vi gör klasser som ändras mycket sällan, i den klass man hamnar, där blir man kvar.

Mina elever på lågstadiet är i undervisning ca 22 timmar i veckan. Där finns förhoppningsvis (😉) ett antal starka ledargestalter/pedagoger som på ett tydligt sätt visar/handleder/inspirerar till ett vänligt bemötande och inkluderande miljö för alla.

Därutöver finns det massor med tid, där den fria leken får ta mer plats...för endel barn som är i skolan och på fritids upp till 11timmar/dag blir på en vecka 55h/v och då blir den "fria tiden" 33h/v.

Nu får ingen missförstå min mening med detta-självklart finns det pedagoger/starka ledargestalter även på denna tid, och all denna tid är heller inte ostyrd! Dessa pedagoger visar självklart också på ett tydligt och medvetet sätt hur vi ska bemöta varandra med förståelse och respekt, men har ett svårare uppdrag då tiden på raster och fritids  delas av ett större antal barn per pedagog.
Det är på den här tiden som de trygga barnen utvecklas och lär sig massor av livsviktig kunskap som är med och skapar medvetna, ansvarstagande och ödmjuka människor. Detta som enligt kapitel 1 och 2 i Lgr11 är grunden/kittet för var och en.
Det är också på denna tid som de mer otrygga barnen möter svårigheter och motstånd pga att tiden bygger på den fria leken, det fria valet av aktiviteter och valmöjligheter. För dessa barn är det oerhört viktigt att lita på de relationer de har med personalen, veta att pedagogerna vill det bästa och känna att det kan berätta för dem om saker som känns fel.

Det är ett oerhört viktigt och grundläggande arbete vi personal har, att bygga trygghet runt och för barnen. Att vara många vuxna på rasten, ger trygghet då barnen vet att de kan få hjälp. Tyvärr räcker inte detta alltid, för de barn som har svårt med regler som snabbt ändras i leken, matchen etc och som har svårt att se sin del i sammanhanget eller helt enkelt inte har så många kompisar behövs andra insatser av vuxenvärlden.

Jag har under de senaste åren tillsammans med mina närmaste kollegor provat på olika sätt att göra den friare tiden lite mer förutsägningsbar. Det har varit sk lekraster, där barnen har dragit en lapp innan de går på rast, där det står en aktivitet såsom gunga, hopprep, basket, följa John, kasta gris etc..och utifrån aktiviteterna har det blivit grupper där de som har dragit samma lappar har lekt just den rasten. Då har vi kört så en rast om dagen. Detta har varit uppskattat främst från de föräldrar som haft ett mer otryggt barn.
Vi har även haft raster under perioder där hela klassen är med såsom i kurragömma.

Genom det utvidgade kollegiet stötte jag på gruppen "rastaktiviteterna" med Olof Johansson @lekrum i spetsen. Vilken kraft och glädje i dessa konversationer och vilken skaparanda! Här bjuds vi dagligen på spännande och inkluderande rastaktiviteter/fritidsaktiviteter där personalen finns som normvisande vuxna och deras erfarenhet utstrålar glädje och alltfler trygga barn på sina skolor. Vilken grej!

Sedan några månader sedan har kamratstödjarna på vår skola lett en "lekrast" i veckan och det är uppskattat. "Jättekul" är ofta omdömet när barnen som varit med (frivilligt) och nu försöker vi i möjligaste mån ge barnen ytterligare lekraster under veckan. Förra veckan drog vi ihop ett antal "pepparkakskull-raster" och antalet barn som ville vara med ökande allteftersom.

Resultatet: fler nöjda barn efter rasten, färre konflikter att lösa, helt enkelt gladare barn. Precis det som skolor som jobbat länge med "rastaktiviteter" upplever delar och sprider.

Vi är något bra och fint på spåren!
För våra ungars skull!!! En skola för VAR OCH EN!