torsdag 11 maj 2017

Programmering och taluppfattning i ettan!

Alltså, jag har ju bara världens tur! Tänk att få umgås med världens bästa ettor varje dag! Alla dagar är kantade av massor av guldstunder, vart och ett värt sitt eget blogginlägg, men ibland hinns det inte med! Men idag, då är det bara tvunget!
Idag har vi arbetat med bla detta:
"Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga....Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem."
Lgr 11 Kapitel 1 Skolans uppdrag s 9
Genom undervisningen i ämnet matematik ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att:
formulera och lösa problem med hjälp av matematik samt värdera valda strategier och metoder, använda och analysera matematiska begrepp och samband mellan begrepp, välja och använda lämpliga matematiska metoder för att göra beräkningar och lösa rutinuppgifter, föra och följa matematiska resonemang, och använda matematikens uttrycksformer för att samtala om, argumentera och redogöra för frågeställningar, beräkningar och slutsatser.
För ett tag sedan fick barnen utforska och undersöka hur våra blue-bots fungerar. Vi vet ju nu att programmering har kommit in i kursplanen för bl a matematik och teknik och det är inte svårt att hitta kopplingar till flera ämnen samt i läroplanens kapitel 1 & 2.
Förra gången använde vi vår hundramatta som grund för programmeringen. Det fanns således flera syften med detta. Ett var att träna addition och subtraktion samt att lära känna blue-botens funktioner och vilka kommandon som man behöver ge den.
Idag repeterade vi hundramattan igen och denna gång med ytterligare ett syfte, nämligen att dels förstå hur hundramattan är uppbyggd och skapa en vidare kunskap om densamma och dels att visa barnen att oavsett hur smart en robot är kan den aldrig vara smartare än barnens egna hjärnor!
Hur gjorde vi då?
Jo, barnen satte ut robotarna på anvisad ruta på mattan och alla fick uppdraget "plus 3"....Här skyndade sig barnen att lösa uppgiften genom att trycka 3 ggr på kommandot "framåt + gå"....Mycket spännande då en robot då gick från 67 till 37 (uppåt i mattan) en annan från 16 till 46....hur kunde det bli så?

Att gå från 89 till 90, 100 och 99 skapade funderingar och just hör blev det så tydligt för barnen att roboten gör det som de ger som kommando men den kan inte räkna alls! Dessutom hade barnen kopplat bort sin egen förståelse för matematik då de var så ivriga att "köra"!
Vilka underbart spännande tankar, utrop, aha-upplevelser detta gav! För att inte tala om när man upptäckte att den smartaste lösningen på 41-10 var att istället för att gå en massa massa steg och sedan komma fram till 31, utropa att "åååååh, vi kunde ju bara ha gått ett steg!"
Här får ni en inblick i den verklighet jag får vara i!



Vi avslutade med att prova att göra "bilbanor" åt våra robotar. Längtar galet mycket tills nästa gång!