Reflekterar i stugan över veckan som gick. En vecka som har krävt mycken planering, letande och fixande inför fyra dagars elevens val. På vår skola samlar vi en del av ramtimplantiden avsatt för elevens val och gör två temaveckor varje lärår, en på hösten och en på våren.
Vi är alla väldigt glada för detta då det blir några av hela årets höjdpunkter tillsammans.
Vi har även jobbat länge med EMU eller Målpass, (Egen MålUppfyllelse) ca 60 minuter/vecka från år 2-3 där varje barn jobbar med endera fördjupningar eller förstärkningar i olika ämnen kontinuerligt under året. Dessa målpass är en direkt effekt på elevens individuella utvecklingsplan som skrivs tillsammans med elev och vårdnadshavare i början av varje termin, för att möjliggöra ett formativt arbets- och förhållningssätt och ge tid och resurs åt var och en.
Vi, tillsammans med eleverna är väldigt nöjda över upplägget och borta är tiden då vi vid nästkommande utvecklingssamtal satt och tittade på viktiga uppsatta mål, som inte har övats på...för att man konstigt nog, förväntade att barnen skulle träna på detta själva...någon annan gång...(jag vet att jag hårddrar nu...men ett danskt uttryck lyder: "överdriften främjar förståelsen").
Det möjliggör att de elever som vill fördjupa sig och kunna planera sin undervisning mycket tidigare i åldrarna än vad vi kände att vi kunde ge dem tidigare. Dessa barn är även de som känner större delaktighet i sitt arbete. En win-winsituation. Även de barn som behöver befästa grunder får en kontinuerlig träning över tid.
Åter till temaveckorna...
Det är häftigt att vi har elevens val samtidigt på hela skolan då det möjliggör skifte i rasttider, lokalbyten och annan logistik. Samtalen ute på rasterna mellan oss pedagoger har bara varit till det positiva, vi strålar och berättar lyckligt om vinster, förmågor, och mål som uppnåtts för olika elever. Och vi alla säger....åh, så här borde det ju alltid vara i skolan. Och visst, lärande borde alltid kännas lustfyllt! Vi pedagoger som planerar extra trevliga arbetspass utifrån elevernas val. Vi använder mycket tid, ställer fram och handlar in ingredienser av olika slag. Kunskapskraven tydliggörs, vi återkopplar under arbetets gång och blickar framåt...en redovisning, utvärdering eller annat som ligger i närliggande framtid.
Plötsligt blir undervisningen precis som vi vid samtliga utvärderingsdagar värderar som god undervisning: lustfylld, viktig på riktigt, i längre projektform, fördjupande...etc.......så frågan är....kan vi alltid ha det så här roligt?
Ja, jag tycker verkligen att framtidens vuxna, världsförbättrare borde få känna lustfyllt lärande, delaktighet, vara med och forma undervisningen utifrån intressen och få möjlighet till fördjupat lärande utifrån en palett av olika arbetssätt som tränar alla förmågor som löper som en vacker silvertråd genom hela läroplanen.
Detta borde dock kunna göras i andra situationer under de övriga veckor från läråret, måhända inte i samma utsträckning då varje lärare enligt Lärarförbundets utfrågning kom fram till hade totalt 15 minuter för varje enskild lektion där då både anpassningar och särskilt stöd ska ingå (en ofattbar utopi att göra god undervisning för var och en!!!)...men jag ger mig inte!
Möjlighet till att känna stråk av detta likt silvertråden i läroplanen, genom åren i skolan som sätter avtryck i var och en, att lärande är roligt...då tror jag att våra resultat i PISA och alla andra, för dagen allenarådande, utvärderingsverktyg får en helt annan betydelse och vi får till slut EN SKOLA FÖR VAR OCH EN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar