Tankar om tid #blogg100 34/100

Idag är en dag som många över vårt jordklot har som en av de heligaste dagarna, nämligen långfredag, den dag då Jesus dog på korset. En enda lång väntan och ett ofattbart lidande. 

En dag att fundera över tid...så oerhört olika tid kan vara för oss i olika skeenden i livet och ändå är det konstant och det ända rättvisa vi har i världen-alla har 24h på ett dygn, oavsett om några upplevs ha runt 30h per dygn. 

Jag reflekterar över hur barn idag uttrycker sig om tid, att allt känns som om det går så fort att "oj, sommarlovet är redan slut" eller "den här veckan har gått så fort" och tänker hur jag själv under barndomen upplevde ett sommarlov som en evighet. (Måste erkänna att jag faktiskt än idag tror att sommaren ska vara i en evighet och nästan aldrig tycker att jag har fått nog😄)

När jag var i tonåren tyckte jag att min mamma var tramsig när hon hela tiden sa att det går så fort så fort, det är bara måndag, fredag måndag, fredag....och jag suckade och tyckte hon bara överdrev....fast när jag nu som vuxen och båda barnen var små, sa jag vid något tillfälle att nu förstod jag vad du menade med ditt uttryck. Döm om min förvåning när mamma då sa " jasså, ja så var det den gången men nu är det bara midsommar, nyår midsommar, nyår......Ridå!!!

Men jag har verkligen funderat på hur olika tiden kan vara, upplevas och kännas...

När jag väntade min son (som jag tidigare berättade om 31/3) var jag inlagd den sista veckan innan jag blev igångsatt, läste jag en bok som jag fått av min svärmor. Titeln är Tio tankar om tid, skriven av Bodil Jönsson. Ett riktigt lästips till dig som ännu inte har läst den. Bodil har skrivit minst en uppföljare som jag inte hunnit läsa...men åter till röda tråden...

Jag är helt övertygad om att det var meningen att jag skulle läsa just denna bok innan katastrofen bröt ut, det var många tillfällen de kommande veckorna som just handlade om tid, där tiden fick utvisa, tiden läker såren, tiden stod stilla och där vi inte kunde göra någonting, överhuvudtaget ingenting för att kunna påverka utgången. 

För 15 år sedan fanns det inte smartphones, ipads eller bärbara datorer, tv-program dygnet runt....nä det fanns tid...varenda minut och sekund kändes...tickandet fortplantade sig i de egna hjärtslagen...sekunder blev minuter som blev till timmar och dagar...vissa dagar  utan att några förbättringar visades på alla de monitorer som sonen var uppkopplad mot och till slut...kommer ögonblicket vi väntat på. Tänk att den dagen kom som vi fick flytta ut från dåvarande THIVA, nu BIVA och komma till avdelningen så att en av oss föräldrar fick bo tillsammans med vår lillprins.

Plötsligt var den där tiden ett minne och framtiden låg där....vacker och alldeles underbar!