söndag 22 mars 2015

I min tankevärld just nu...#blogg100

Utvecklingssamtalen planeras, vi testar och följer upp, analyserar och strukturerar allt för att våra barn ska få den hjälp de behöver och ges den utmaning de kan utvecklas genom. Men ett hjärta för skolan och lärande funderar jag över hur det går ihop!? Hur ska vi kunna bedöma och blicka framåt om inte hela människan är med?
På lägre skolstadium är eleven och pedagogerna närmare varandra och det är självklart att samtliga pedagoger som möter barnen vill ge en helhetsbild både för eleven, att känna sig sedd men även för föräldrar och i viss mån även rektorn att se resultat.
Att göra kunskapen och lärandet synligt får vi många fler med på tåget om sin egen insats för ett djupare lärande, förhoppningsvis paketerat med kunskaper om eleven, anpassningar gjorda utifrån detta och med en självklar inställning att hjälpa-det är även mitt mål att du ska lyckas!

Blir så ledsen när jag läser detta inlägg:

Vad är det för något som gör att vi tappar eleverna/barnen på vägen? Vad är det för system som tillåter detta?

Gårdagens blogginlägg blev plötsligt än viktigare att fundera över...för vem görs det här?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar