måndag 15 december 2014

Framtiden skapas av mod och visioner!


Välkommen till Umeå den 30-31 januari 2015 för ett #afkUmeå, annorlunda alla tidigare #afkSkolvåren, med högre andel samskapande! Lite annorlunda, lite bättre helt enkelt!
I en värld där förutsättningarna ändras kontinuerligt behöver förändringarna komma från kreativa människor – unga som gamla – som har visionerna dagens politik saknar.
Hur skapar vi rum som främjar mod och visioner? Rum för utveckling, både inre och yttre. Under #afkUmeå kommer vi arbeta med både det inre och det yttre rummets betydelse för att lära och utvecklas, dvs de inre bilderna, visionerna och ”utopin” som drivkraft i det man gör tillsammans samt den fysiska miljön, sammanhangen, atmosfären, där det yttre rummet blir en möjliggörare för de inre bilderna, visionerna och ”utopin” att ta sig faktiska uttryck.
Tag chansen att vara med och skapa förutsättningar för framtiden i en kreativ miljö vid Umeälven, på konstnärligt Campus i Sliperiet.
Kom och delta under #afkUmeå 30-31 januari 2015, för att skapa en framtiden med mod och visioner. 

När: Fredag och lördag den 30-31 januari 2015.
För exakt schema se nedan. Närmare detaljer publiceras löpande, så håll utkik.
BEGRÄNSAT ANTAL PLATSER – FÖRST TILL KVARN!
Fredag den 30 januari
11.00 – 12.45 Registrering
Ät lunch innan vi drar igång på eftermiddagen!
13.00 – 17.00 Kick off
Nu startar en dag av föreläsningar och workshops. Vi håller på till kl. 17.00
17.00 Paus
19.00 #PedagogiskPubUmeå i Sliperiet, restaurang Hansson & Hammar
Lördag 31 januari
9.00 – 15.30 Workshops och föreläsningar
I klassiskt #afkSkolvåren-manér kostar det ingenting att delta. Lunch, middag och logi står du för själv.
Programdetaljer kommer så snart vi vet mer – håll ett öga på hemsidan för senaste nytt. Som en liten teaser kan vi berätta att du kommer att få träffa några av Umeås unga visionärer!
Anmäl dig här  #afkUmeå(eller i formuläret nedan, scrolla förbi texten för att göra anmälan) så ses vi i Umeå för att med mod och visioner skapa framtid!
/#skolvåren back office

#afkUmeå

söndag 30 november 2014

Häng med oss i Skolvåren på vår julkalender

Advent - tid för reflektion! Vad betyder kapitel 1 i lgr11 för dig och dina elever....?

Lucka 1

Läs hela kapitlet här:

bit.ly/1tCNBxh


söndag 26 oktober 2014

Testar soundcloud

Ett lite ljudklipp

Om rastlek....och vad det faktiskt ger!


Min vän Susanne Ahlstrande rektor på Tystbergaskola i  Nyköping har just lagt upp ett fantastiskt blogginlägg om leken och frivilliga pedagogledda rastlekar. Har själv jobbat med riktade rastlekar tidigare och blev pånytt övertygad och sugen på att dra igång det igen!

När du läser - fundera på vad detta arbete kan göra för de elever som får problem med den fria leken, där konflikter frodas på denna tid.....Kanske är detta en fantastisk hjälp för alla våra elever med olika funktionsUPPsättningar?!

Blogginlägget kan du läsa här

//Ninna

Teach Meet Almedalen och min lilla medverkan,,,,

16 minuter in...håller jag min absolut första Teachmeet och detta i Almedalen i juli detta år.

Här berättar jag om mitt arbete kring QR-koder och klurig matematik, där jag gjort filmer om en hemsk häxa som heter Hexagon.

Välkomna in!

söndag 10 augusti 2014

Uppstart - fint tips från Susanne Nystedt


Ett mycket bra tips från Susanne Nystedt, inspirerad av Malin Larsson @visesiskolan

Istället för: sommarminne.....=)


måndag 2 juni 2014

Hülya Basaran recenserar Hanna Stehagens bok Språk i alla ämnen


Recension av Språk i alla ämnen av Hanna Stehagen, gjord av Hülya Basaran

I Rinkeby fördubblades antalet godkända saxat av SvD Nyheter 1 juni 2014

I Rinkeby fördubblades antalet godkända

Skolorna står i kö för att få göra studiebesök hos Knutbyskolan i Rinkeby. Genom att analysera texter och fokusera på språket i alla ämnen, har elevernas resultat skjutit i höjden.
Genrepedagogiken har varit en succé för Knutbyskolan i Rinkeby. Nu lämnas ingen elev ensam med en ny text. FOTO: LARS PEHRSON
Anna Imland och Christina Maelan. FOTO: LARS PEHRSON
– Vad är det första som händer i fjärilens liv?
Läraren Anna Imlands fråga får händerna i klass 3b vid Knutbyskolan i Rinkeby, att flyga i luften.
– Den lägger ägg! svarar någon.
ANNONS
– Vem lägger ägg?
– Fjärilen lägger ägg!
Anna Imland skriver på whiteboarden. Tillsammans ska hon och eleverna skapa en text om fjärilen. Vad händer sen? Äggen kläcks, svarar någon. Eller spricker de? Brister, föreslår någon annan. Vilket ord passar bäst?
Hela tiden resonerar och diskuterar Anna Imland med eleverna. Mening för mening byggs upp, tills klassen tillsammans skrivit texten på tavlan. Vid sidan av ritar Anna Imland bilder på det viktigaste - visualiseringen är viktig för förståelsen, konstaterar hon. Vissa nyckelord lyfts ut och skriv upp på en separat lista.
På samma sätt - men tvärt om - gör klassen när de ska läsa en text för första gången.
De börjar med att titta på texten tillsammans. Vad är det för sorts text? Är det en berättande, narrativ text? En faktatext? Hur märker man det?
Texten plockas isär i sina beståndsdelar. Ord och grammatik förklaras och analyseras.
Arbetssättet kallas genrepedagogik och innebär att eleverna både jobbar med språkutveckling och sina ämnen samtidigt. Det är hela tiden det svenska språket som är kärnan i undervisningen, oavsett ämne, säger Anna Imland.
– Vi jobbar på precis samma sätt i alla ämnen, absolut inte bara i svenska.
Ungefär en gång per månad tar Knutbyskolan emot studiebesök från andra skolor i landet som vill veta hur man jobbar för att eleverna ska få så goda studieresultat. Man fick sätta gränsen där, berättar Britt Johansson, utbildningsansvarig på Knutbyskolan, annars skulle det komma studiebesök var och varannan dag. Så är också besöken bokade fram till 2015.
När de nationella proven nu gjorts ligger andelen godkända mellan 90 - 95 procent, beroende på ämne. Men så har det inte alltid varit, konstaterar Britt Johansson, lärare på skolan sedan 1981. Tidigare hade knappt hälften godkänt på de nationella proven. Eller egentligen inte fler än 13 procent om man hade haft samma godkänt-krav som idag, konstaterar hon.
Själv kämpade hon med olika utbildningstekniker för att få med sig alla elever och få upp resultaten. Men det gick trögt.
Britt Johansson var den vid skolan som först kom i kontakt med metoden genrepedagogik, en lärmetod som spreds i Sverige av den australiensiska pedagogen Pauline Gibbons och boken Stärk språket stärk lärandet. Och Britt Johansson kände att hon fick ett verktyg som fungerade.
– Det var första gången jag höll i en bok som verkligen berättade hur man skulle göra. Ordet "hur" har nästan varit förbjudet på lärarutbildningen i Sverige. Allting skulle man göra utifrån egen erfarenhet, säger hon.
Hon testade arbetssättet i sitt eget klassrum - och såg resultat på bara några par veckor. Och nu är mellanstadieeleverna vid Knutbyskolan bättre på både text- och genreanalys än många vuxna.
Ändå pratar i stort sett ingen av dem svenska hemma.
– Vid alla skolor i Rinkeby har man alltid sagt att man jobbar språkutvecklande. Men vad är språkutvecklande? undrar Britt Johansson.
Precis som när det gällde henne själv, tycker hon inte att lärarna har med sig rätt verktyg från lärarutbildningarna.
Att eleverna bara skulle få en text utdelad med uppmaningen "läs det här", ja det finns inte längre.
– Eleverna släpps aldrig själva med en ny text, det är så mycket som de inte förstår då. Och det är inte speciellt för de elever som inte har svenska som modersmål, så är det för de flesta elever, säger Christina Maelan, också lärare på Knutbyskolan.
Arbetssättet var från början ett sätt att få med även dem som var svaga i språket. Men resultatet har blivit att de duktiga utvecklats ännu mer, konstaterar Anna Imland och Christina Maelan.
Samtidigt är det ett par saker de lyfter fram alla tre, Britt Johansson, Anna Imland och Christina Maelan: Elevernas självförtroende som skjuter i höjden när de inser hur mycket de kan. Och kicken man som lärare får av att se elevernas snabba utveckling.
Britt Johansson skrattar. Och så säger hon det där som kommit att försvinna i den dystra Pisa-debatten:
– Jag är gladare efter att ha varit en hel dag på skolan, än innan jag kommer hit. Att vara lärare är ju ett roligt och kreativt jobb.

FAKTA KNUTBYSKOLAN

Kommunal grundskola Rinkeby, (åk f-6) Ca 350 elever Andel godkända nationella prov (åk 3) 2014: 90-95 procent, beroende på ämne 2005: Under 50 procent Framgångsfaktorer: - Arbetar med genrepedagogik, där alla texter delas upp i genrer. Innehåll, ord och grammatik analyserar klassen alltid tillsammans, oavsett ämne. Skolan startade med genrepedagogik 2005. 2010 fick Knutbyskolan genrepedagogik som profil. Metoden genrepedagogik växte fram i Australien och fick spridning i Sverige genom pedagogen Pauline Gibbons bok Stärk språket, stärk lärandet. Britt Johansson vid Knutbyskolan har skrivit en bok i ämnet (tillsammans med Anniqa Sandell-Ring) med titeln Låt språket Bära.

lördag 24 maj 2014

"Vi står ju bara och stampar"....publicerat på Skolvårens blogg


Så här skriver Christian idag på skolvårens blogg 

(http://skolvaren.wordpress.com/2014/05/24/jerhov-vi-star-ju-bara-och-stampar/)

Det börjar också bli dags att problematisera frågan om till synes självklara fundament i vår svenska skola. Mycket av detta har jag skrivit om tidigare. Årskurser, klasser, betyg, skolplikt, läsår och läxor. Tillhör de framtiden eller tillhör de ett gammalt sätt att tänka skola, att bedriva skola och att bygga skolor? Dags att tänka nytt, väldigt mycket nytt!

Läs hela Christian Jerhovs inlägg här


Prinskorvar, häxor, chiffer och qr-koder…allt är matematik!

Visst är det ljuvligt med inspiration!? Kors och tvärs får jag inspiration av härliga pedagoger på twitter, facebook etc…och det gör att jag orkar lite till…och ändå lite till…fast detta inlägg kommer inte bara vara en lovsång till det utvidgade kollegiet utan kanske inspiration till någon av er som läser detta inlägg.
Under veckan som gått har min etta haft elevens val i ämnet matematik. Valen eleverna kunde välja mellan var:
Utematte – Räkna med barr!
Väg, mät och smaka på matematiken – bla bakning
Klurigt och lurigt med matte (min grupp)
Så här såg det ut idag:
In rusar jag i klassrummet och barnen undrar vad som står på! Jag berättar att jag ännu en gång fått något konstigt brev på posten…barnen är vana vid att det kommer märkliga ting till mig, för någon månad sedan hade isfåglarna lämnat två ägg bredvid mitt garage som jag tog med till skolan för att låta barnen undersöka.
På det första kuvertet stod det ”först” och på det andra kuvertet stod det ”sedan”…jag öppnade det första kuvertet. Där hittade jag fyra bilder på prinsar…och några qr-koder…åh…ska vi se vad det är för konstigt, frågade jag….JAAAAA! skrek barnen rakt ut….(har man gett sig in i leken får man leken tåla=))
Den första qr-koden hette: Matteäventyret: Uppdraget….vi scannade och VIPS! så startade en film….men en väldigt otäck häxa som skrockade och skränade om att hon hade tagit  tillfånga 4 prinsar och förvandlat dem till prinskorvar!!! Moahahaha…hon skulle äta upp dem om inte barnen skulle klara ut några klurigheter och uppdrag för att bryta förtrollningen….(Gissa om barnen ville!!!)
När jag tittade ner igen i kuvertet låg det fyra bilder….på fyra prinsar: Prins Addition, Prins Subtraktion, Prins Multiplikation och Prins Division. Nu förstod vi att det var dessa prinsar som vi skulle rädda.
Vi såg 4 qr-koder till, alla märkta med var sitt räknesätt…nu började vi förstå att våra uppdrag fanns bakom dessa koder.
I par fick barnen en ipad var och de for iväg med härlig energi och humöret på topp! Nu skulle prinsarna minsann räddas!

När eleverna klarat Additionsuppdraget fick de bilden på Prins Addition – nu hade de räddat honom…dags att rädda de övriga prinsarna…
Då barnen lyckats samla alla 4 bilder på prinsarna förstod vi att det var dags att öppna det andra kuvertet…
I det låg det några konstiga figurer…inte var det siffror inte heller bokstäver…vi hade faktiskt aldrig sett något liknande. Tur var att det fanns ett stort papper som vi kunde ta hjälp av när vi skulle klura ut vad det var….En flicka hoppar jämfota och ropar…DET MÅSTE JU VARA NÅGON SLAGS KOD!!! Jaaaa, så måste det vara svarade ett annat barn. Och visst var det en kod – som kallas brädgårschiffer….nu skulle paren kasta sig ut i chiffrets magik…alla fick olika koder…däribland:
Hokus pokus
Expecto Patronum
Till slut, när barnen klurat ut sina koder/chiffer så föll det ut ytterligare en chifferkod som vi fick lösa tillsammans:
Förtrollningen är bruten!
Vilken lycka! Vi hade klarat uppdraget! Hurra!!!! Prins Addition, Prins Subtraktion, Prins Multiplikation och Prins Division är inte längre några prinskorvar som riskerar att ätas upp av den elaka häxan Hexagon och hennes elaka vänner!
(Bilder på dessa prinsar kan jag inte visa …men kan berätta att Prins Addition = Prins Daniel, Subtraktion = Kronprins Haakon av NO, Multiplikation = Kronprins Federik av DK, och Division = Prins Carl Philip=)
Jag har sällan sett sådan lycka, barnen kunde knappt gå ut på rast utan ville fortsätta lösa uppdrag och i matkön på lunch stod en flicka som inte har det största tålamodet vad gäller andra matteuppgifter och hoppade….upp och ner…jag hyssjade henne på skarpen…och då fick jag svaret: ”Jag kan inte stå still – det är så himla spännande med uppdragen!” …och där fick den hyssjande fröken skämmas och istället krama om denna docka som upptäckt glädjen i att lösa matematikens gåtor!

Men risk för att blir fullkomligt utskrattad…kommer här alla uppdragen…om ni har lust att kolla in det och kanske inspireras att göra något liknande, i dessa de sista av lärårets knasiga veckor!

fredag 11 april 2014

Lärande möjligheter med IKT...lånad text

Denna text lånad av Fröken Ann...Här kommer du till inlägget på Anns blogg

Lärande möjligheter med IKT

Det talas om möjligheterna med IKT i undervisningen. Om att IKT inte bara är ”verktyg”, att IKT är pedagogik och att IKT inte bör lyftas ut som en separat del för att det ska ingå naturligt i lärprocessen. Men jag vill mena att det är mycket viktigt att vi kan berätta vad de här möjligheterna vi pratar om är för något. Och efter att ha fått chans att föra samtal med kollegor i det utvidgade kollegiet, efter att ha läst en massa både bloggar, rapporter och böcker känner jag nu att jag äntligen kan formulera lite svar på alla frågor jag burit på. Svar jag kunnat forma för att det råder en fantastisk delandekultur i och runt den svenska skolan, där människor är villiga att dela med sig av sina tankar så att andra kan få ta med sig dem som klivstenar. Därför vill jag nu dela mina tankar med alla som vill ta del av dem. Så låt oss synliggöra och tala om möjligheterna. Här är mitt svar på frågan ”Varför IKT?”.
”Ny teknik har förändrat synen på kunskap och skolans roll som kunskapsförmedlare. Infrastrukturen för hur information sprids och hur vi kommunicerar med varandra har helt ritats om och kunskap finns tillgängligt överallt för alla hela tiden. Den digitala tekniken har öppnat upp för en mer aktiv lärandeprocess. När de flesta endast varit konsumenter av kunskap kan nu alla bli producenter av kunskap. Det finns inte längre några begränsningar för hur vi lär, var vi lär, när vi lär och av vem eller vilka vi lär. Detta ställer nya krav på skolan. 
Teknik är integrerat i samhället och något vi jobbar i, på och med. I skolan ska tekniken vara en naturlig del i all undervisning. Skolan ska skapa möjligheter för eleverna att lära sig delta i samhället och skapa möjligheter för elever att var aktiva medskapare av samhället. För att uppnå detta ska digital kompetens vara integrerat i samtliga ämnen i skolan.”  (Vision jag arbetat fram tillsammans med kollegor.)
För att ta vara på de pedagogiska möjligheterna, fördjupningen, som IKT ger lärprocesserna behöver vi göra en mental flipp. Vi behöver förändra vår kunskapssyn. När de flesta tidigare endast kunnat vara konsument av kunskap så möjliggör IKT att vi blir producent av kunskap. Det handlar om ett demokratiserad lärprocess och ett samskapande som genom IKT möjliggjorts på sätt som inte existerat innan.
Möjligheterna, eller förlängningen, menar jag alltså handlar om att gå från att endast vara konsument till att även bli producent. 
Vidare vill jag tala om de sex era:na:
Namnlöst
Med IKT blir du producent. Du kan skapa eget material, skapa nya tjänster, skapa nya möjligheter – tillsammans med andra. När du tidigare slog i uppslagsverket för att ta in information kan du idag vara medskapare av uppslagsverket (Wikipedia/WikiMini). Ett annat exempel är ASL (Att Skriva sig till Läsning). En metod vars kärna utgår från att du själv börjar göra, skapa, producera, egna texter och lär dig läsa genom det. Istället för att endast konsumera (läsa) andras, redan färdiga, texter.
Publicera och skapa Viktigt på riktigt! Något av det första en lärarstudent lär sig är att skapa uppgifter som är viktiga för eleverna. Om eleverna ska skriva en text är det viktigt att det finns en mottagare. Varför ska vi skriva en text som ingen kommer att läsa? Varför ska vi svara på frågor som frågeställaren redan vet svaret på? Låt eleverna publicera sina texter, sina spel, sina projekt och visa upp för världen. Ha klassblogg för kommunikation med föräldrar men även för kommunikation med omvärlden. Få respons och låt andra uppleva ditt material.
Även sätten vi konsumerar kunskap på och spelreglerna för denna konsumtion har förändrats. Kunskapen är friare än någonsin, mer lättillgänglig än någonsin – kunskap är på rea. Din teve vill inte fungera – googla. Chansen är stor att du hittar en youtube-video som visar hur du ska göra, eller en forumtråd där andra som haft samma problem och löst det beskriver hur du ska gå till väga. Du behöver heller inte köpa dyra uppslagsverk länge – kunskapen finns fri på internet. Men det betyder också att det ställs långt många fler krav på hur vi konsumerar kunskapen. Vi måste sortera, analysera, djupanalysera, lära oss att stänka av och lära oss regler för vad vi får använda, hur vi får använda det och hur vi ska bete oss på nätet. I ett informationssamhälle, i ett kunskapssamhälle, i ett samhälle med alla dessa nya möjligheter finns det många förmågor vi måste lyckas slipa fram. Här är förmågor jag menar är extra viktiga att utveckla för att klara av att leva i ett samhälle med dessa möjligheter. Förmågor jag vill mena ingår för att bli digitalt kompetent:
  • Analytisk förmåga – vi måste bli bra på att se samband, kunna generalisera och göra djupanalyser, Exempelvis när vi läser forskning, för att se om metoden verkligen mäter det den säger sig mäta för att kunna bedöma om resultatet är pålitligt och/eller relevant.
  • Tolkningsförmåga – vi måste kunna tolka texter, tal och ljud och blir riktigt bra på att ”läsa mellan raderna” i all typ av kommunikation. Inte minst för att upptäcka när ett bra övergripande budskap säljer in metoder som är ytterst tveksamma.
  • Förmågan att hantera information – här innefattas sortering, källkritik, regler för publicering etc.
  • Avkodningsförmåga – här handlar det inte bara om avkodning av text utan om en generaliserbar förmåga som gör att vi kan koda av nya situationer, koda av förhållningssätt och dolda strukturer för olika forum. Det handlar också om att kunna koda av olika ”språk”. Jag brukar säga att hanteringen av teknik handlar om att kunna språket. De som sysslat med sina walkmen, samtliga teve-, video- och dekoderdosor och tevespel med mer har ofta lättare att lära sig hantera en ny mobiltelefon eller annan ny teknisk utrustning. Det beror på att de är vana språket som tekniken använder. Språket handlar både om synliga saker som ex. hur en avstägningsknapp oftast ser ut till mer dolda strukturer som var knappen oftast är placerad.
  • Problemlösningsförmåga – för att lösa nya situationer och nya problem på ett bra sätt. Och för att kunna identifiera problem i samhället och hjälpa till att lösa dem.
  • Utvecklingsförmåga/Anpassningsförmåga – denna skulle också kunna kallas för lösningsfokus. Viljan att utvecklas och hänga med är mycket viktig. Även om man inte vill använda nya tjänster eller ny teknik så behöver det finnas en vilja av att hänga med. Annars kommer man att hamna på efterkälken. Om inte annat för att lösa hur du ska slippa använda det du inte vill använda…
  • Förmågan att arbeta undersökande – ett undersökande arbetssätt då du måste ta fler aktiva val, lösa problem du dyer på, kunna välja det bästa sättet att göra något på etc.
  • Kommunikativ förmåga – att tala (med både orden och kroppen), att lyssna och att skriva är oerhört viktiga delar i ett samhälle där informationen svämmar över. Vill du nå igenom bruset så är det bäst att utveckla en riktigt bra kommunikativ förmåga!
  • Prioriteringsförmåga – när ska du göra vad? Vad ska du göra först? Vad kan du skita i? Vad måste du göra? Ständigt uppkopplad, ständigt nåbar – det är bäst du lär dig att prioritera!
  • Netikett – social förmåga med fokus på skrift, forumdeltagande, sociala plattformar och debatter.
  • Marknadsföringsförmåga – förmågan att marknadsföra sig själv, sitt företag etc. genom design och anpassade texter.
  • Uppfinningsrikedom – vara kreativ och kunna skapa produkter och tjänster som samhället har behov av, inte minst för att underlätta sitt eget liv.
Kommunicera – Vygotskij kunde aldrig ana… Idag kan vi kommunicera med varandra bortom begränsningar av tid och rum. Vi kan samskapande på helt nya nivåer. Förr var många saker redan fastställda innan de gick till publicering, idag ska du snarare ha publicerat innan du fastställer något. Testat det på din publik, hämtat in mer kunskap, andra perspektiv och byggt vidare på de byggstenarna innan du kommer med ditt färdiga material. Och med den utvecklingstakt vi har kan vi räkna med att inte heller då är det färdigt. Möjligheterna till att skapa den perfekta proximala utvecklingszonen är oändliga och processen är nu mer än någonsin i fokus. Vi kan lära vad som helst, när som helst, var som helst, hur som helst och med vem/vilka som helst. Vi befinner oss alltid mitt i processen. Det finns också otroligt många olika plattformar att välja mellan, olika plattformar för olika syften. Recensera en bok på Twitter och få respons av författaren direkt, skriv en fråga till något verk och få svar direkt. Skypa med en NHL-spelare. Det är bara att hoppa på tåget.
Individualisera. Här handlar det om att använda IKT som ett hjälpmedel, men ett hjälpmedel FÖR ALLA!. Kunskap på olika sätt, på olika platser, med olika verktyg i olika takt. Alla är vi i behov på något sätt.
Visualisera och ge lärandet fler dimensioner. Med den digitala tekniken kan vi plötsligt få stoff presenterat för oss på många fler sätt än tidigare (främst eftersom att det inte tar mig som lärare längre tid att förbereda materialet eftersom exempelvis plattan själv läser upp texten jag skrivit). Bygg en järnåldersby i Mine Craft, vandra i en roman, möjligheterna är oändliga. Med digital teknik har vi fått möjligheten att göra kunskap tillgängligt genom olika representationsformer, för att tillgängliggöra kunskap för alla och skapa en större upplevelse. Det handlar om att göra stoffet mångdimensionellt och låta alla ta till sig kunskapen på ett mer dynamiskt sätt. 
Det här var mina tankar så här långt. Har du andra tankar, dela gärna, då kan jag bygga vidare på detta. För som sagt – vi befinner oss alltid mitt i processen. Hoppas detta gett dig några klivstenar på vägen.
TIPS!

Underbar påskskapelse...

Vad häftigt det är när skapande verkligen blir till något gemensamt!
Är hemma och sjuk och får se uppdateringar på klassbloggen, vilket underbart verktyg för att synliggöra lärande. Jag kommer att lägga in lite olika tankar om att blogga tillsammans med arbetslaget och eleverna längre fram, men  vill dela med mig av det fina jag idag fick se:

http://ugglornasnaste.moobis.se/


torsdag 27 mars 2014

...och så var det matematikundervisningens tur...

Jag har, tillsammans med 9 andra lärare, från olika delar av Sverige, startat en blogg där vi reflekterar över stort som smått från skolvärlden. Det här inlägget blev dagens...

Följ oss gärna på: lararavtryck.moobis.se

"Torsdag – det är min dag på den här bloggen och det är dags att reflektera över veckan som gått. Efter den gångna veckans olika uttalanden i diverse medier angående svensk skolas misslyckanden är det inte lika lätt att skriva ett glimrande och sprakande blogginlägg, men jag ska försöka.
Jag börjar med att säga att: Jag känner inte igen mig i medias bild av matematikundervisningen i Sverige, och jag känner mig absolut inte bekväm med att media nära på gav en fantastisk lärare skulden för att PISA-resultaten dalar. Som om det var så enkelt att det fanns en anledning till att vi tappat mark. Jag är själv ingen forskare, men har närmare 18 års erfarenhet av matematikundervisning och har sett mängder av elever klara sig igenom skolan med goda matematikkunskaper men även en hel del elever som har haft det riktigt kämpigt med att förstå matematiken på djupet och själv kunna generalisera, göra metakognitiva analyser, skapa samband och komma bortom lägsta kravnivån i ämnet. De behöver mer tid, lärarledd undervisning och, med hjälp av språket, göra sina egna tankeprocesser automatiserade.
Vi är olika, barn lär sig olika, de behöver olika anpassningar….och enligt lärarförbundets undersökningar har vi 15 minuter för- och efterarbetet per lektion att göra mirakellektioner anpassade för 26 olika elever…en spännande ekvation=)
Jag väljer att lyssna in debatten, lyssna in mina kollegors kunskaper, både fysiskt närvarande och all de underbara livlinor i vårt utvidgade kollegium, min egen erfarenhet, alla de många böcker, artiklar, utbildningstimmar jag läst och varit en del av och framförallt så lyssnar jag på barnen. Vi har en plan – en läroplan, som mycket tydligt beskriver syftet med ämnet matematik, där kunskapskraven är tydliga och uppdraget är klart och tydligt!

Jag ämnar fortsätta fördjupa mig i ämnet matematisk parallellt med alla de andra ämnen jag undervisar i och bygga på de förmågor eleverna har och möjliggöra varje enskild individs upptäckande av att de kan, vill och vågar se hur vacker matematiken kan vara. Och jag tänker inte ge mig! Ingen elev ska behöva höra det jag fick höra i nian av min mattelärare, när hon frågade vilken linje jag skulle gå på gymnasiet och jag svarade natur. Då tittade hon på mig och sa: det kommer du aldrig klara med ditt huvud!"

lördag 22 mars 2014

Knäckt av matten...

http://hd.se/familjeliv/2014/03/22/omojliga-matematik/

Knäckt av matten

FAMILJELIV Publicerad 22 mars 2014 kl. 08:00
  • Problem med att göra läxan och matematik. Sonny Thoresen
  • Sofie Johansson och Catrin Stensson är matematikutvecklare i Helsingborgs kommun.HD/NST Sven-Erik Svensson
Svenska elever ligger risigt till när det gäller matematikkunskaper och föräldrar har svårt att hjälpa till med läxorna. I dag tittar vi närmare på detta kärnämne som på flera sätt är en källa till bryderi, och även fått näringslivet att agera.
TV: Så räknar du addition
TV: Så räknar du subtraktion
TV: Så räknar du multiplikation
TV: Så räknar du division
En viktig faktor för att barn ska lyckas i skolan är att föräldrarna stöttar dem. Men det är många mammor och pappor som kliar sig i huvudet när de sitter vid köksbordet och ska försöka hjälpa sina barn med matteläxorna. Redan när barnen går i mellanstadiet börjar många förtvivla. Hur var det nu man räknade ut triangelns area? Nämen, finns inte liggande stolen i division längre?! Och måste alla mellanled redovisas?
Ju högre upp i årskurserna, desto fler föräldrar som ger upp. Ämnet ses ofta som krångligt och det kan vara klurigt att förklara det man själv kanske hade svårast för, eller det man helt har glömt bort.
Marina Sjunnesson, som är lärare på Råå Södra skola i Helsingborg, är medveten om problemet. De föräldrar som har hört av sig till henne överraskas över att matematiken inte är som den var förr.
– Det är inte alls samma fokus på innötning och rabblande. Med undantag för multiplikationstabellen som alla ska kunna utantill.
Hennes råd till föräldrar är att sudda ut de metoder som de själva lärde sig under skolgången. Till exempel trappan och liggande stolen, de används inte längre. Det är nya formler som gäller, och framför allt andra tankesätt.
– Eleverna ska skriva ner mellanled, räkna var talsort för sig, ibland räkna uppåt i stället för neråt...
– Det är viktigt för mig att hinna runt till alla och dyka på dem under lektionen, fråga hur de tänkte när de löste problemet. Barnen ska veta att det finns olika sätt att komma fram till samma svar. Jag ger dem ett smörgåsbord med metoder, så får de välja den som de tycker är lättast.
Marina Sjunnesson ser också till att hennes elever har superkoll på positionssystemet: Tusental, hundratal, tiotal, ental, tiondel, hundradel, tusendel. Det och talhusen är fundamentet i matematiken.
– Man måste vara petig i början, då blir det så mycket lättare för eleverna senare. Inte minst när de ska börja med ekvationer.
En vanlig invändning från föräldrahåll är att det går för långsamt i början, de är oroliga för att barnen inte ska hinna med det som står i läroplanen. Det vittnar grundskolläraren Catrin Stensson om.
– Men även om barnen kan ramsräkna ganska långt, så är det inte säkert att de verkligen förstår, säger hon.
Catrin Stensson jobbar sedan några år tillbaka som matematikutvecklare i Helsingborgs kommun. Det gör även Sofie Johansson, som är gymnasielärare i matematik och fysik.
– En del föräldrar är väldigt skeptiska till hur vi jobbar med att lära ut matte i dag. De tycker att barnen ska räkna i en bok, som de själva gjorde. Men matte handlar inte längre enbart om de fyra räknesätten och beräkningar, utan mer och mer om att använda olika förmågor, säger grundskoleläraren Catrin Stensson.
– Eleverna lär sig på många andra sätt. De jobbar till exempel ofta med uppgifter och problemlösning i grupp för att lära sig att resonera sig fram till olika lösningar, vilket är en viktig förmåga i matematik, säger Sofie Johansson.
Att kunna berätta så att kompisarna förstår hur man tänker och att kunna följa med i någon annans resonemang när de förklarar är viktigt i matematiken. Förr handlade det mer om att vara tyst så att det blev arbetsro och att arbeta på egen hand.
Deras erfarenhet är att det underlättar om lärarna är tydliga med hur de jobbar.
– När jag är ute på skolorna märker jag att allt fler försöker avdramatisera ämnet inför föräldrar, säger Catrin Stensson.
Förståelse är alltså nyckelordet i dagens matematik. Det innebär att lärare kan ge sina elever korrekta svar i samband med att uppgifter delas ut. Allt för att fokus ska bli problemlösningen i sig.
– Mattelärare är numera mest intresserade av det som man förr suddade ut, det vill säga det som visade hur man kom fram till en lösning. Det visar hur var och en tänker och gör att vi kan hjälpa eleverna vidare i förståelsen, säger Catrin Stensson.
Föräldrars engagemang spelar roll för hur det går för barnen i skolan. Forskare är eniga i att det är viktigt att stötta dem i lärandet. Men hur gör man då?
— Mitt råd är att, även om man själv tycker matte är svårt, inte blotta det inför sina barn. Då blir det lätt fokus på förälderns svårigheter i stället för att barnet drivs framåt och tyngdpunkten finns på barnets kunskaper och förståelse, säger Sofie Johansson.
— Som förälder kan man uppmuntra, vara närvarande, hjälpa till på det sätt man kan och prata med barnets lärare om hur man kan stötta, säger Catrin Stensson.
Man ska också tänka på att utnyttja läxhjälp på skolan, om det finns.
– Den är till för dem som vill utvecklas oavsett nivå, inte bara för elever som har det svårt, säger Sofie Johansson.
– Använder barnens lärare sig av flipped classroom, kan det vara till hjälp. Det innebär att eleverna får en videofilmad genomgång, ofta gjord av läraren. De filmerna kan förstås föräldrar också ta del av. Man kan också leta efter genomgångar som finns på Youtube, skapade av andra pedagoger, säger Catrin Stensson.

torsdag 13 mars 2014

Tankar om nationella prov....

I måndags var det då dags för skolans treor att starta med årets nationella prov. Som vanligt är det både spännande, känsligt och tämligen intressant.
Spännande- för eleven, då det är en ganska ny situation som så uttalat mäter mitt kunnande och spännande för pedagogen att se om fröna som satts under terminerna getts tillräcklig bördig jord för att kunna utvecklas till stadig, vacker planta.
Känsligt – för eleven, som av olika anledningar inte tror på sin egen förmåga, som kämpar med provångest och som inte kan prestera på en utvald tid, här och nu, och känsligt för pedagogerna för nu mäts det huruvida jag lyckats med det som sedan visas i lokala medier – hur skolan, dvs min undervisning lyckats…hur många procent under eller över kommunsnittet och rikssnittet resultaten visar.
Intressant – för eleven, som får lov att visa förmågor som är viktiga för livet och inte bara för en lektion/ ett tema eller efter avslutad kurs och för pedagogen, att utmanas att ännu mer lyfta blicken från ”det jag alltid har undervisat om” till att få råg i ryggen att undervisa med det formativa förhållningssättet som stärker varenda elev och möjliggör känslan av att lyckas.
När skolan som organisation får varje elev att känna sig lyckad, dvs komma in som den fantastiska unge den är som ettåring, till att komma ut som en HEL människa som 16-åring…DÅ kan vi säga att VI HAR LYCKATS!
För att visa min önskan hur dessa elever ska känna att de är lärande för hela livet tar jag hjälp av en av mina förebilder:
Pippi
//Ninna aka @ninkri

tisdag 4 mars 2014

Reflektioner #digitala skollyftet och ansökan om en badge!


I min presentation till digitala skollyftet formulerade jag att jag skulle börja reflektera mer samt att börja flippa alltmer. Jag flippade mer i min förra klass som var treor, än vad jag känt att jag kunnat göra detta år, med nya ettor. Tänker att jag gjort mycket av det ena och lite av det andra. Ska försöka samla ihop mig…och berätta hur det blev.

Då utvecklingen tillsammans med er, det utvidgade kollegiet, sker konstant och i en explosionsartad takt har jag svårt att divergera vad som var före, under och efter sådär exakt, men summa summarum har detta hänt:
Jag har börjat blogga mina reflektioner alltmer, både på min tidigare blogg:  itinspiratoren.blogspot.se 
och på klassbloggen: ugglornasnaste.moobis.se och på twitter, alias @ninkri. 

Att få så mycket positiv feedback från läsarna gjorde mig både lite skrämd och sugen på att göra mer. Att reflektera över lärandet tog mig fram till punkten där läxdebatten blev stark, då jag i min nuvarande klass, ser tydligt vilka som har en läxtradition hemma och vilka som ännu inte har det. På vår skola erbjuder vi ”studiehjälp” från år 2-5. Detta är mycket uppskattat av både barnen och föräldrarna. Men vi i ettan då? Den viktiga läsläxan då….Här fanns det ett glapp. Från barnens egna tragglande avkodning till att förstå innehållet av texter – här visar sig även våra alltmer sjunkande resultat i PISA-mätningar etc. Jag bestämde mig för att bjuda in klassen till en spännande läskväll, där barnen och deras syskon fick gå på spännande uppdrag med fritidspersonalen och föräldrarna fick vara med mig på en lektion i läsning för läsförståelse. Jag hade tidigare hakat på ”Läsfixarna” eftersom att jag börjat jobba med reciprok undervisning året innan i min dåvarande trea, och kände att tillsammans med Läsfixarna, En läsande klass och ABC-klubben på bl a facebook, kunde implementera detta arbete och ta hjälp av de viktiga föräldrarna. Sagt och gjort, nu stundade kvällen. Läs mer om denna kväll här: http://itinspiratoren.blogspot.se/2014/01/ett-annorlunda-foraldramotemed.html

I somras träffade jag en fantastisk kompis, Lottis Isaksson, vi hade bara funderat tillsammans via fb och twitter tidigare, och nu skulle vi äntligen få träffas, i Varberg på @Skolvårens första konvent, #afkVarberg. Så fort vi träffade varandra sa det ”klick” och på den vägen är det. Vi spånade om hur det skulle bli om vi fick jobba ihop…lite svårt med tanke på att jag bor och undervisar i Umeå, och Lottis på svenska skolan i Riyadh – Saudiarabien!!! Detta skulle inte bli något bekymmer – vi beslöt oss för att börja planera upp samarbete i NO där vi skulle låta våra elever träffas och samtala med varandra via Skype. Under sommarlovet planerade vi så vårt arbete som skulle handla om djur i vår närmiljö. Vi i Umeå, skulle undersöka våra myror, då vi faktiskt bara hade börjat ettan. Lottis elever (8st, motsvarande mina 26st) går i tvåan och hade självklart kommit längre både i sin skriv- och läsutveckling, men det var inget hinder – vi kan lära oss av varann ändå!

Vi utgick från samma planering, vi om myror och Lottis klass kring bin. Vi lade upp våra arbeten på våra klassbloggar som vi besökte. Då jag gick Skolverkets NO + teknikutbildning för år 1-3 hade jag fastnat på ett häftigt sätt att studera olika kryp som en ”vetenskaps-kvinna, eller - man”. Vi gjorde på samma sätt. Se inlägget från vår blogg: http://ugglornasnaste.moobis.se/2013/08/29/djur-livscykler-och-naringskedjor-4/

Oj, vilken iver och vilken fantastisk lärmiljö detta blev! Vidare tog mina barn reda på hur olika djur anpassade sig till vintern här hemma i Sverige och visade våra kompisar, som bor i den stora, varma öknen, genom en teater. Detta spred ringar på vattnet och i deras faktatexter kom sedan rubriken ”anpassningar till öknen” in och vi fick reda på massor av smarta anpassningar som ökendjuren hade ordnat åt sig för att klara av både hetta och sandstormar m m.
Vi ville mer….samarbetet utvecklades vidare genom att Lottis elever började jobba med faktatexter, se hennes inlägg på bloggen: http://kamelernasoas.moobis.se/2014/01/28/djuren-i-saudiarabiens-oken/

Genom att få läsa deras faktatexter med bifogad checklista, fick vi möjligheten att lära oss hur en faktatext om ett djur är uppbyggd. Vi undersökte vad texterna innehöll och tränade oss även i att ge kamratrespons m h a 2 stars and 1 wish som vi sände tillbaka till barnen i Riyadh. Efter att de fått vår resons ändrade de i sina texter och skickade oss resultatet – nu i form av filmer gjorda i appen Puppet Pals. Våra ettor blev sugna på att nu skriva egna faktatexter utifrån det djur vi jobbat mest omkring- nämligen myran. Härligt att både se, läsa och höra ettor prata om rubriker såsom näringskedja, livscykel och föda=) Våra elevers texter ska nu läggas in på Wikimini, som är ett helt nytt ställe för mig som pedagog att ta del av och vara med i utvecklandet av. Vilken fantastisk möjlighet! Riktigt kul var det också att få möjlighet att träffa Sara Mörtsell under #afkHuddinge och ta del av hennes genomgång av Wikimini! Sharing is caring! Trots avståndet geografiskt mellan Sveriges mer sydliga delar (och utanför landets gränser också, förståss), möjliggör sociala medier ett nätverkande lika nära som om vi satt i samma rum! Fantastiskt!

Ytterligare ett samarbete och en ny lärdomär den tour builder som Marika Ek startat igång, och som vår klass fick möjlighet att var med i. I denna tour builder får man följa en koala som har ett budskap om konflikthantering/lösning på barnens nivå. Det ingår i ett värdegrundsarbete som Marika startat och har beskrivit i sin Badge-ansökan. What goes around comes around=). Se bloggen för denna dokumentation: http://ugglornasnaste.moobis.se/2014/02/16/cool-koalan-halsas-valkommen-till-oss/ och senare.

Under resans gång från starten av digiskol, v 44 har jag även hoppat på många andra tåg, inom formativ bedömning och språkstimulerande arbetssätt har jag kommit i kontakt med flera härliga pedagoger som velat samla tillsammans och dela varandras tips och idéer. Jag har bla startat upp en digital samlingsplats på Pinterest.com, samt skapat egna träd i Pearltrees. Båda dessa samlingsplatser på nätet finner jag nödvändiga att sätta igång med när man väl börjat dela och få tips via sociala medier, för frågan som ofta ställts på olika forum är: ”Hur sparar man alla goda tips så att man finner dem åter, senare?”. Detta är i alla fall två sätt som hjälpt mig en bra bit på vägen. Tillsammans delar vi varandras träd och fyller på med olika matnyttiga sidor, tips och idéer.

Då jag är skolans itinspiratör, ser jag att många av de lärdomar jag fått under den här Mooc-utbildningen, kommer att sprida ringar på vattnet till mina kollegor. Samarbete mellan skolorna, klasserna och andra delar av vårt långa land ska startas, de tidsenliga verktygen gör det möjligt, bloggar skrivs och läses, tips och idéer utbytes mellan pedagoger och elever och bör utvecklas. Att få möjlighet att visa sitt lärande för riktiga mottagare gör att skolan blir "viktig på riktigt" och många är de projekt jag har börjat planera för mina kollegors räkning=) där det ska bli fantastiskt att få coacha dem framåt och ges möjlighet att allt mer få känna av den fantastiska delakulturen som finns här. "Sharing is caring"!

Att jag hade som mål att flippa mer – har jag inte gjort ett dyft med…det har faktiskt inte funnits tid till det, men med den här utvecklingshastigheten bör det väl finnas en hel del flippade filmer efter sportlovet och det flippade synsättet – det finns hela tiden med!!
Fortsättningsvis har jag och i nuläget 8 andra eldsjälar startat en blogg tillsammans, den föddes i fredagskväll och kommer att handla om olika teman varje vecka. Vi som skriver har en dag var och redan nu finns 2 inlägg ute, om vår skoldag…ser olika ut för oss alla men det är väl det som är så fantastiskt, det finns inte ett sätt att vara lärare på, när det handlar om lärande! Här finner ni vår blogg: http://lararavtryck.moobis.se/

Som nybliven förstelärare ser jag massor av utvecklingsmöjligheter och uppdrag att sjösätta, nu krävs reflektion och tanketid att skala av och hitta kärnan av vad det är jag vill ska utvecklas i de skolor jag arbetar. Det här ska bli bra – lika bra som den här kursen har varit! Tack för möjligheten!

//Ninna Kristiansen, Umeå


söndag 2 mars 2014

Ny blogg att finna inspiration av....

Plötsligt händer det! En tanke dryftas på twitter och där, just då föds ett nytt ställe för kollektivt lärande utan några som helst hinder vad gäller olika arbetstider, lediga dagar osv som kan vara hinder i det egna fysiska kollegiet. Härliga Frida Lindell, twitteralias: @MeFridalindell drar igång tanken om en blogg där vi är flera som är redaktörer, från olika stadium i skolan och olika delar av Sverige där vi delar med oss av vår lärarvardag. Vad ska vi heta då? Ja, vi ville ha något som kunde härledas till att vi i skolan gör avtryck hos eleverna, förhoppningsvis mest goda avtryck=). Då jag själv är lite allergisk mot tanken på att det är i skolan allt lärande sker ville jag att  vi skulle få in lär-ande istället för ett prefix med skol-....det blev tillslut läraravtryck...bloggen heter nu:

läraravtryck.moobis.se

Vi som är redaktörer har skrivit var sin presentation så det är bara att gå in och läsa.
Välkomna in att följa oss!

//Ninna @ninkri

söndag 2 februari 2014

Vi bygger språk tillsammans!



Vi har under ett par månader jobbat aktivt med språkbyggande undervisning i vår etta. I klassen går det 26 elever och 13 av dessa har annat modersmål än svenska. Det är en mycket stor spridning vad gäller hur långt varje barn har kommit i sin språkutveckling och enligt forskning och våra egna hjärtan vill vi bygga språket tillsammans i blandade grupper där vi ger och får ord och begrepp av varandra. Allt i Vygotskijs anda.

Vi har delat in klassen i tre lika stora grupper och jobbar 2-3ggr varje vecka enligt ett rullande schema. Vi kallar arbetet Sol, vind och vatten - något som vi alla behöver=)
Jag håller i en station där vi bygger ordförråd utifrån bilder där vi först berättar vad vi ser på bilden för att sedan berätta något om vad vi tänker kring det vi ser.
Första tillfället stannade vi bara vid själva begreppet "ordförråd" - vad är ett förråd? Finns det olika förråd? Har ni förråd hemma? - Skafferi, sa en elev - det har vi hemma hos oss! Vad är det för skillnad på skåp och garderob, byrå och skänk?
Vidare berättade jag att NN kan ca 6000 ord på somaliska, och NN kan ca 6000 ord på kurdiska - och vet ni....jag kan inte ett enda! Kan ni lära mig? Oj, vad de ville det! Nu fick alla barn berätta på sitt språk vad de såg på bilden som vi utgick ifrån. Jag berättade vidare att jag kan ca 50000 ord på svenska...wow nästan skrek barnen...de tyckte det lät mycket konstigt! Efter att ha pratat mycket om att vi är varandras hjälpare och fiffiga kompisar är barnen mycket uppmärksamma på när de får ett nytt ord från ngn annan och det har faktiskt varit barn som sagt: TACK till sin fiffiga kompis!

I stationen där min kollega och speciallärare Helen är, får barnen utgå från storböcker, jobba med läsinlärningens delar, smaka på ord, dela upp meningar, jobba med syntes och analys, begreppen ljud, bokstav, ord, mening och stycke. 
Vi börjar våra tillfällen på samma sätt och avslutar likaså. Barnen får i dörröppningen stå och vänta på att få koden som tar dem in i språkrummet...oftast är det att klappa stavelser eller sätta ihop stavelser till ett ord. Nu är suget efter allt fler stavelser uppenbart=)!
Sedan är det alltid veckans ramsa som görs som uppvärming och avslut.

Hos min andra kollega hamnar vi i rimrummet - där de utgår från kortare böcker oftast på rim. De skapar nya rim och skriver egna meningar utifrån rimparen som de lyssnat efter. Då denne kollega också är musiklärare sker träningen och " ramsningen" tillsammans med att takten hålls med hjälp av klapp på knän osv.

Genom detta arbete ser vi ett sug hos våra elever att lyssna efter spännande saker i språket...samtalen kring bilderna tar allt djupare form. Senast pratade vi om bilden här ovan om vattnets fryspunkt och temperaturen i sjöar under istäcket - vi pratade även om "i månens sken" - då vi fantiserade om vad vi skulle se utav bilden om det var natt.....då gjorde en pojke oss uppmärksamma på att det visst inte är månen som lyser, utan solen som lyser på månen som då reflekterar ljuset så att det ser ut som om det är månen som lyser.

Om vi har det roligt på våra lektioner .....GISSA!!!!

tisdag 21 januari 2014

Ett annorlunda föräldramöte....med spågummor, detektiver, frågeapor ochcowboys

En magisk kväll med läsande mammor och pappor

Det var inte för inte som jag var lite nervös inför denna kväll – tror aldrig jag har involverat så många kända och okända i mina galenskaper tidigare – men det är alltså det som händer när man hänger på sociala medier. Man dras med, och peppar andra – peppas själv och idéerna bara sprutar!
Den första januari blev jag förstelärare i ämnet svenska i årskurserna 1-9 – wow! Vilket uppdrag….huvva, vilket ansvar..ja tankarna har pendlat men då mitt huvud allt som oftast är sprängfyllt av roligheter såsom skola, skolutveckling, bedömning för lärande etc, så hade jag redan bestämt mig för att fokusera på läsförståelse. Tyngda över mediernas fullständiga ångvält där de tryckte ner PISA-rapporten på våra redan överbelastade axlar, var det något som kändes up-to-date att fokusera på, som ett av mina områden som förstelärare.
Min skola har, under ett par år, implementerat och arbetat med RT-reciprocal teaching som metod där vi sett fantastiska framsteg hos våra elever. Då jag följer Marie Trapps fantastiska arbete med Läsfixarna, är med i ABC-klubben och En läsande klass på facebook och interagerar dagligen med många aktiva pedagoger på twitter slog det mig att vi måste börja tidigt när vi har chansen! Sagt och gjort – nu skulle mina elevers föräldrar få undervisning i högläsning! De skulle få uppleva högläsning och träna sig i att arbeta med de olika lässtrategierna.
Lite snabbt surr med kollegorna i arbetslaget som sa ”Gör – kör!” och så knöt vi ihop en familjekväll med läsning som fokus.
Så här blev det:
Fritids hade gjort iordning en superhärlig skattjakt, där eleverna och deras syskon fick ledtrådar i form av sekvensbilder, tex en inzoomad bild på en liten tavla (del av), ett bordsben, en bit av en gardin…osv. Dessa ställen som man såg på bilderna skulle barnen leta upp, och då fick de bokstäver som de sedan skulle laborera med och bilda ord…Inser att jag måste riktigt kolla upp denna tokfina skattjakt och samla i min skattkista av gnistrande idéer…
Okej, över till mig och mitt klassrum…
Med tända kandelabrar och spamusik kom föräldrarna in och satte sig. Jag började läsa direkt….på finska (och nej..jag kan inte finska=) och jag kan verkligen inte tro att det lät riktigt, men föräldrarna var väluppfostrade och sa ingenting. Tillslut började jag skatta och fråga om de tyckte sagan var bra….då log de och jag sa att det var tänkt att jag på detta sätt skulle visa skillnaden mellan avkodning och läsförståelse var. Jag kunde ju faktiskt läsa finska…men själv förstod jag inte ett enda ord av vad jag läste!
Vidare berättade jag om hur vi mycket medvetet jobbar med att bygga språket då klassen består av 50% elever med svenska som sitt andra språk.
Jag modellade hur jag läste högt ur boken Sandvargen och fick föräldrarna att både se sura ut, förnärmade och tokiga ut, de fick låta som när en sten plumsar i vattnet, dela med sig ord som kan användas om man vill skriva hur det låter…plupp, plums, splasch osv. De fick uppleva med ordens kraft hur en ”sprickfärdig ballong” luktade…. Det var många lekglada ansikten som sprack upp i barnslig lust! Underbart!
Jag delade ut Anne-Marie Körlings brev till vårdnadshavare, och återberättade delar av innehållet om skolspråket och vikten av att jobba in begrepp och förståelse av desamma.
Jag plockade fram kursplanen för svenska och läste syftestexten och det centrala innehållet för att läsa, skriva, tala…
Vidare berättade jag hur vi använde oss av de 4 läsfixarna: Spågumman Julia, Fröken Detektiv, Frågeapan och Cowboy Jim och modellade hur vi jobbat med dessa kring Sagan om Rödluvan och vargen. Föräldrarna fick nu se hur mycket bredare vi undervisar barnen i läsförståelse nu jämfört med när de gick i skolan, där det räckte att kunna återberätta händelsen i sekvenserna först – sedan – till sist.
Sedan var det dags för föräldrarna att dela med sig av sina läsupplevelser. Vi gick en runda där alla fick säga sitt namn, vem de var förälder till och vilken barnbok de hade starkast minne utav. Så läckert, vi blev både rörda, påminda, glada, ledsna och inspirerade av varandra…och hjälp vilka fantastiska böcker det finns! Jag kunde ti o m höra Astrid Lindgrens röst när hon läste Visst kan Lotta nästan allting! Underbart att höra av våra föräldrar från Somalia som berättade om kraften av det muntliga berättandet som de var uppväxta med i avsaknaden av böcker. Glädjen i samtliga föräldrars ögon gick inte att ta miste på.

Runt hela klassrummet hade jag ställt upp mängder av böcker. Nu fick föräldrarna i uppdrag att gå runt och spana efter en framsida som de blev intresserade av, denna bok fick de sedan ta och i grupper satt de och övade sig i att läsa bocken, jobba med de olika läsfixarna och förbereda sig ordentligt till att det nu var dags att gå över till fritids där barnen nu var klara med sina lekar, och läsa i månens sken. Oj vad barnen var förväntansfulla…det gick riktigt att ta på känslan och glädjen att få se alla fantastiska föräldrar sätta sig med dina ögonstenar och läsa godnattsaga – denna gång lite djupare, lite mer uppmärksamt och väldigt högtidligt! Jag, ja jag gick runt med rysningar och rörda ögon….Wow, vilken fantastisk kväll – en av de bästa i mitt 18 år långa lärarliv!